Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1855, sida 3

.ning bjelper till någonting, sade en klok och omtänk. som samiljesader; jag lät förlidet år ympa ett af mina barn. Några dagar derefter föll det ut genom fönstret och slog ihjäl sig. Tvenne vägar föra till samma mål. Moatheseos Professor Mellercreutz i Upsala var mycket in på denna väg. Detta förslag antogs och allt gick lyckligt. — När då föreläsningen var slut, gick profesSorn ut samma väg. Studenterna åter gingo ut genom dörren, som hade ett sådant lås att det kunde öppnas inifrån. De kommo förr ut på gatan än professorn väg de kommit. Genom dörren, blef svaret. Professorn funderade litet och utropade derefter: Ja, det gick också an lGodt minne. Slats-sekreteraren Nils von Rosenstein hade ett utomordentligt godt miane. Alla sina ärender i statsrädet föredrog han utantill. Han kunde upprepa de sökandes meritlistor, då förslagen till pastorater förekommo. Han hade reda på alla slägtskapsförbindelser, födelseår, befordringar och namn, som förekommo, och i allmänhet, då han en gång fått reda på en sak, förblef den för alltid fåstad i hans minne. Äf en hvar personer bodde i Stockholm kände han tll en förnodransvärd fullständighet, Elt drag från hans sednare år börer hit. Det föll bonom in att besöka någon viss grefvinna af hans fordna bebonte. Han låter sin Vagn stanna utanför huset, arbeiar sig lyckligt uppför de tvenne trapporna och anländer till den sökta dörren. Der Möter ban en per Son, som han frågar: -äÅr grefvinnan hemma?Här bor ingen 8retvinna med det pamaet. — 4J0, min vän! — Nej, jag försäkrar. — Hml!t — Ack! erinrar jag mig! här bar bott en grefvinna med det nemnet, men hen är död, för tre år sedan. — Nej, min vän, inföll Rosenstein, hvars minne nu uppvaknade, nu minnes jag bättre: Det är fyra år och 7 månader sedan hon dog. a2A282 -—