Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1855, sida 2

Ä — — . . . . ne, Om Jag ej visste, att jag kan vinna hennes genkärlek. — Har hon sagt något, som berättigar dig till denna öfvertygelse? — Nej, men hennes stackars bedröfvade, ensamma, sjuka hjerta har behof af att blifva förstådt, tröstadt och försvaradt! Ja, hon skall älska mig, var viss derom! — För tusan! det här alldeles öfverraskar mig ! Doktorn gnuggade händerna och tänkte att om detta ej vore sannt, kunde det dock blifva sanning med en smula politik å hans sida; denna utsigt, om gjorde delaktigheten i de Solignacs brottsliga planer onyttig, skulle ju lätta hans arbete och föra till lyckligare resultat ... Louis trodde, att sadren ännu tvekade. — Ack, min far, utbrast han lisligt, samlande allt sitt mod för att spela till slut den roll, han påtvingat sig; — om ni ville bistå mig, skulle grefvinnan snart blifva min maka och alla edra önskningar uppfyllde. — Ungt folk nu för tiden har djerfva förboppningar. Nåväl, må så vara ! Gör dig älskad af henne och skaffa mig bevis derpå, så öfverlemnar jag patienten i din vård. — Bevisen skall ni få, min far .. Ni skall få se det, :ftCe —