Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1855, sida 1

De tvenne Läkarne. (Af Lomis UIDach.) (Forts. fr. N:o 248.) När messan var slutad, gick presten in i sacristian. Louis var srestad att skynda ester och bedja honom bigta sig. Men en betänklignet höll honom tillbaka: borde han, tillochmed under bigtens heliga insegel, meddela en annan person en hemlighet, som ej tillhörde honom? Nej, han måste ensam bära denna nedtyngande hemlighet; att söka asbörda sig den, vore at förråda sin far. Vi hafva sagt, att Louis hade anlag för mystiskt svärmeri. I hans sätt att uppfatta och tänka fanns något, som danade hans sjal heroisk. Den sinnesrörelse, som dref honom att besöka den gamla bykyrkan, gaf i detta ögonblick ännu större kraft åt denna rigtning och lyfte hans tankar till en sublim andakt, under hvilken den lidande själen offrade åt Gud på sina tårars och sin smärtas altare. Han led och kände sig på samma gång stolt öfver sitt li dande; det graflika, kalla och nakna templet spridde värma i hans själ, som svingade sig öfver dess bräckliga hvalf upp mot de troendes himmel, der englarnes legio kom den till