EGCF — —ä————— vetande vill återställa henne... Bijf derför icke förvånad, om ni finner mig på er väg! — Hvad behagar du blanda dig uti? Hvem har gifvit dig ett sådant uppdrag? Jag har ju bevisat för dig, att min regime — — Håll, min far! Låtom oss ej börja gårdagens strid på nytt! vi kunde båda i stridens hetta förråda oss. — Hvad menar du med det? i — Att jag har mina hemligheter, liksom ni edra, och att det är önskligast för oss båda att ej utbyta dem. — Jaså, du vill öppet bekriga mig? . .. Låt bli det, min gosse! Återvänd du till Paris, och försök ej att få veta, hvad en man, som älskar dig och vill din lycka, tänker och företager sig för din skull. — Tala ej om er tillgifvenhet för mig ... Låt våra känslor hvila, våra naturliga förhållanden till hvarandra afbrytas en tid! Tåtom oss tillsvidare vara främmande för hvarandra eller ännu heldre, såsom ni en gång på skämt uttryckte er, kolleger! Den dag, då jag segrat, skall jag på mina knän bedja er återskänka mig den vänskap och ömhet, hvaraf jag bar behof. Till dess må ni förlåta mig, att jag ställer min pligt högre än den barnsliga undergifvenheten. Louis kunde ej fortsätta. Gubben betrakta