Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1855, sida 1

— Du är alltför egenkär, min son, sade han med ett besynnerligt leende; — du fruktar, att jag skall falla dig i handtverket. valan, jag skall bli en medgörlig kollega åt dig. Fru de Fouchy mår bra, och det är hufvudsaken. Låtom oss gå hem! Han fattade sin son nästan med våld under armen och antradde vägen hemåt. Louis gick med stapplande steg vid hans sida. Hemkommen ryckte han sig lös med en häftighet, som förrådde fasa. — Du har feber, min gode Louis; jag vill följa dig till ditt rum, sade doktor Ceret med öm ton. Han afklädde den halft medvetslöse Louis och bjelpte honom till sängs. Hela aftonen och en del af natten vakade gubben vid sin sons bädd. Louis yrade, men vid midnattstiden blef han lugnare. Doktorn kände på pulsen och lade sin band på hans panna. — Det var ingenting sarligt, mumlade han; — krisen är förbi. Och dermed gick han till sin sängkammare. Så snart han var ensam, harmades han öfver sin svaghet. — Jag hade kanske gjort klokare uti att ingenting bry mig om, tänkte han; — men den sakramentskade pojken med sina stora