Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1855, sida 1

— — — — — klarlig aning, kommit Louis att spåra hans hemlighet; men Louis ryggade tillbaka för tanken att fortsätta sina efterforskningar och blef ett rof för sönderslitande tvifvel. Det var nu icke blott fråga att bestrida fadrens vetenskapliga auktoritet; Louis måste dessutom i denne sin ende vän se en fräck brottsling, som trampade rättvisa och moral under fötterna! Hvilket djupt fall! Hvilket oläkligt sår! Men när han sökte efter skälen till fadrens brottsliga afsigter, förlorade han sig i tomma gissningar. När han, dagen efter scenen i parken, vaknade efter en häftig feber under natten, inbillade han sig ett ögonblick, att han drömt allt och bad i sitt hjerta fadren om förlåtelse för den asskyvärda misstanken; men denna villa försvann hastigt, och verkligheten stod framför honom ännu mer förfärlig, än föregående dagen. Hvad skulle han nu göra? Skrämma sin far och tvinga honom att afstå från sin plan? Vid detta sitt första beslut stannade han, just emedan det kräfde allt hans mod. — Han skall ej våga fortsätta mot sitt mål, när han finner, att jag vet allt, tänkte Louis, under det han klädde sig; — han föraktar menniskorna, men af mig vill han sjelf ej blifva föraktad. (Forts.)