Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1855, sida 2

ningstagande. Genom erösringen af Norge ifrån Danmark, hvarmed vi då befunno oss i fred, hade vi alltså egentligen beröfvat oss all rätt att klandra Alexanders brottsliga tilltag, derest vi ej kunde försvara oss dermed, att eröfringen skedde för Norges sjelfständighets skull. Men detta ingick alls icke i den första planen, då Carl Johan i Abo uppgjorde med Alexander om detta lilla skifte af en fredlig nabostat. Den nu utkomna delen lemnar några märkliga upplysningar rörande denna punkt, likaväl som den belyser åtskilliga andra, de der tjena att kasta ett ytterligare ljus öfver Carl Johans personlighet och politik. Det behöfves i sanning mer än en Insändare och mer än en -Svensk Tidning, att kunna i någon ringa mån rättfärdiga allt hvad här framträder. Sedan ofvanstående redan var uppsatt, emottogo vi Post Tidningen med dagens post, deri man läser följande märkliga tillkönnagifvande: I Svenska Tidningen för i går förekommer en nppgift, att det så kallade Familjesöredraget af 1812 redan för 35 år sedan, eller på samma gång som de öfriga under loppet af nämnde år med Ryssland ingångna olliansfördrag, upphört att ega gällande kraft. Oaktadt denna uppgift bär alla spår af att vara tillförlitlig, tyckes likväl Aftonbladet ännu betvisla den, och vi hafva derföre ansett oss böra, å ort som vederbör, göra oss underrättade om förhållandet. Till följd häraf äro vi bemyndigade att förklara, att den förstnämnda tidningens utsago dr fullkomligt r ktig och lscerenastämmande med de åberopade afhandlingarnes innehåll och ordalydelse. Detta tillkännagifvande kan ej undgå att synas högst besynnerligt, då Ins:n i Post-Tidn., hvilken man haft anledning antaga varit lika väl underrättad som Sv. Tidn., förut yttrat sig i de sväfvande ordalsgen, att fomiljefördraget, agge hvad man vill, blott för sbgonblicket å,de betyde!se. Huru skall man förklara denna motsägelse? — Återstår derföre, så vida vi förstå, att få upplyst, huruvida Petersburgerfördraget verkligen upphörde år 1820, d. v. s. huruvida det ej, vare sig i sin helhet eller till vissa delar, blifvit förnyadt. Post-Tidningen, som här synes vilja återväcka anspråket på sitt gamla förtroliga namn: Postgumman — befinner sig fortfarande i nara en hel spalts förundran öfver Sebastopolssesten i Götheborg, hvilken, enligt P.-T:s mening, icke kunnat vara -lyckad, nar en hop pojkar hurrade, icke -lisvad-, när en menniska nedtrampades i den lisliga trängseln, och sicke storartad, då talarne vid festen ej blifvit i Hand. Tidn:n namngifna. Vi anmärka endast härtill, att oss kan ingen tokighet å P.-T:a sida fårundra. Den förs:e i Svenska Tidn.n, som så förtjenstfullt ashandlat ämnet om embetamännenställning och vilkor, har, under en mot Hand.Tidn:n rigtad polemik, ytterligare utvecklat sin mening och afsigt. Det skall blifva oss ett nöje, att snart nog få meddela den ärade förs:n den utveckling af vår åsigt, som han äskar.