Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1855, sida 2

mellertid snart släckt. — Alltsedan de allierade började att kraftigare beskjuta nordsidan, hafva trupprörelserna och vagntransporterna betydligt minskats. Öfverhufvud har nordsidan nu ett mycket förandradt utseende. Tältstaden är alldeles försvunnen. Alla tält, som lågo inom skotthåll för de allierade, äro flyttade, och efter den 22 Sept. hafva äfven de stora lägren på andra sidan Inkerman förlorat betydligt i utsträckning. Den 21 Sept. afgick en liten afdelning franska soldater till Eupatoria, och tillfället begagnades, för att låta ett antal brittiska fartyg afgå i samma rigtning; de på däck befintliga matroserna utkladdes till marinsoldater, för att derigenom komma Ryssarne på den tro, att en större kombinerad truppkorps afsandes. Krigsputset lyckades: man såg följande dagen en stark rysk truppafdelning lemna nordlägret, och från de allierades fartyg observerade man, huru en truppafdelning, sannolikt densamma, marcherade i nordlig rigtning längs kusten. Dylika falska alarmeringar uppfylla väl sitt ändamål att oroa och uttrötta fienden. Londonertidningar meddela följande skrifvelse från Eupatoria af den 2 September: Så snart den franska kavallerikorpsen under dAllonville och Schramer onkom till Eupatoria, började genast nytt lif och verksamhet derstädes. Med vanlig energi grepo Fransmännen till verket, häktade spioner, inrättade qvarter åt sig, landtsatte foder och lifsmedel o. s. v. Befolkningen och den turkiska besättningen i staden voro lika förvånade öfver denna verksamhet, som öfver Fransmännens vackra krigiska utseende. Omedelbart efter sin ankomst anbesallde general dAllonville en allmän mönstring af de stridskrafter, som funnos i Eupatoria. Mönstringen egde rum den 22 Sept. Turkiska hären, 35,000 man stark, paraderade för generalen. Åtskilliga korpser af densamma visade sig ega förträfflig hållning; deras ridande artilleri blef isynnerhet mycket lofordadt. De egyptiska bjelptrupperna igenkändes om icke på annat, så på den egendomliga, icke serdeles behaglisa lukt, de spridde omkring sig, och som var så stark, att de europeiska officerarne måste hålla sig på vindsidan om dem, för att kunna uthärda densemma. Mönstringens hufvudmoment var en chock af 400 Baschi Bozuks, ledde af deras anförare, öfverste Sibbley Bey. De vilde ryttarne sprängde i sträckt galopp och strödda hopar, utan synbar ordning, fram mot generalen och hans stab, utstötte ett vildt skri och lade an med sina gevär och lansar. Anblicken häraf var utomordentligt pittoresk.?