Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1855, sida 2

re, kunnat märka en våldsam hjertklappning? Skakades ej din hand af den haftiga rörelsen i hennes barm? — Eller kanske kanner du, hr saltskarsgesäll, andra medel att stilla detta oväsen än åderlåtning, — strang det, is, oafbruten hvila och verkligt marmorluga? Har jag orätt, då jag föreskrifver digitalis i ökade doser, för att betvinga det oregerliga hj rat? — Men, min far, hvarför håller ni er så ihärdigt oeh uteslutande vid dessa yttre symptomer? I alla sjukdomar, som härleda sig af försvagade krafter, i anemie och chlorose återkomma ju samma företeelser som här. Detta stackars hjerta, som ni gör så mycken orätt, klappar våldsamt, emedan det alltför ofta måste afsända en tillräcklig blodpelare, att återlifva da organer, som vänta derpå. Grefvinnans hjertklappning härleder sig ej af någon hjertäkomma, utan är af nervös natur. När man lyssnar till rörelserna i hennes inre, förnimmer man ej det olycksbådande såglikt raspande ljudet, som är eget för orificernas sammandragning; man hör blott den sakta susning, som antyder, att blodmassan är otillräcklig. (Forts.)