visshet på ett gemensamt ursprung. Sammanträslningarne äro alltför många och sullständiga, för att förorsakas af slumpen och tillfälligheten. Om saken behöfde flera bevis (hvilket den ej gör), hänvisa vi till de runstenar, som funnos i Amerika vid den tid, Columbus hitkom. Dessa äro handgripliga facta. som leda till alldeles samma slutsats, som likheten i nomina propria. För öfrigt är herr Södlings sats i sig sjelf icke osannolik. På en tid, då Norrmännen kunde utrusta flottor, för att bekriga England, och sträcka sina färder till Island och gentemot liggande kusten af Labrador, var det ej oväntadt, att dessa djerfva, äfventyrliga men: niskor, från barndomen förtrogne med djupets faror, äfven skulle besökt Sydamerika. En gång landstigne på kontinenten, blir deras framträngande inåt landet och söderut längs kusten lätt förklarad; äfvensom den omständighet, att de nedslogo sina bopålar under detta ljusva lufstreck och dessa bördiga nejder, som utgjorde en så skarp motsats till de kalla ofruktbara regioner, de lemnat bakom sig.. Efter att hafva vidare utvecklat detta ämne, slutar Buenos Åyres-tidningen med det yttrande, att herr Södlings historiska undersökningar bevisa mycket studium, entusiastisk ihärdighet och skarp forskningsförmåga. Utan att för egen del vidare ingå i ämnet, vilja vi påmiana om den bland Peruanerna på Columbi tid allmänt gängse traditionen, att deras konungaätt och civilisation härstammade från hvita menniskor, komne vesterifrån öfver hafvet; anföraren för desse kollade de Inka Mango Skapak och hans gemål Mama Oullo. På åtskilliga af Söderhafves öar voro äfven, vid tiden för deras upptäckt, sägner gängse om hvita jernklädde män, som i fordna tider landat vid deras kuster, och stamfurstarne på dessa öar hafva betydligt ljusare hud, än den öfriga befolkningen. På den tid, till hvilken herr Södling förlägger den skandinaviska ko lonisationen i Sydamerika, var kristendomen längesedan rotfästad i Norge, och man borde således förmoda, att nämnda lära af den statsgrundande Inka blifvit iaförd bland de nomaliska Indianstammar, som böjde sig under hans välde. I sjelfva verket hade Peruanernas religion mycket, som antyder en med andra läror uppblandad och sedermera urartad kristen kult. Den var monotheistisk, antog själens odödlighet, uppståndelsen från de döda och den eviga vedergällningen alltsammans, såsom en historieskrifvare uttrycker sig, nå stan helt och hållet efter den kristna uppfattningen. Att i öfrigt de koloniserande nordiske krigarne sjelsva ej voro serdeles hemma i det dogmatiska af kristendomen och sålunda ej heller kunde fortplanta detsamma på Amerikas jord, torde vara antagligt, äfvensom att denna historiska kombination ej kullkastas genom den stora olikhet, som i många hänseende måste förekomma; spåren efter en obetydlig hop kolonister bland ett talrikt folk af annan stam kunna etter seklers förlopp ej vara många. Peruanernas urspråk, Kitschuasoch Nimaras ideomerna, sortlesva ännu på andiska högslatterna, samt kusterna af Peru och Boli via, och lemna således fältet öppet för vidare undersökningar. Ett nytt arbete af hr Doktor Soldin med titel Åtgård r, egnade att i betydlig mån skydda såvål kommuner som enskilda mot asiatisk kolera; vetenskaplig afhandling för låsare af alla stånd, bar i dessa dagar lemnat pressen. Vi återkomma framdeles till en närmare redogörelse för detta arbetes innebåll och nämna nu endast, att detsamma meddelar många både nya, vigtiga och intressanta råd och upplysningar. Med vanlig oegennytta har författaren anslagit hela försäljningsbeloppets nettobehällning till ett godt ändamål, hvarom förordet till skriften närmare upplyser. — På författarens begäöran få vi härmedelst underrätta, att 100 exemplar af arbetet från och med kl. 12 i morgon å slusskontoret äro att gratis tillgå för medlemmar af härvarande Bildningscirkel. Ett par enstaka kolerafall hafva inträffat i Wisby, hvarest koleran aldrig förr funnits. — I Örebro sortsar sjukdomen att vara