Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1855, sida 2

sjuka gresvinnan öfverdrisvit det onda och till följe deraf äfven dess behandling. — Kors! du förgyller minsann icke pillerna, du ger mig! . . Jag är sålunda i dina ögon en okunnig best! : — Det finnes ingen menniska, som är ofelbar, svarade Louis. Han fruktade fadrens vexande vrede, men lät ej afväpna sig. — Valan, du skall erfara, att jag icke är så okunnig, återtog den gamle läkaren; — jag ser, hvad som bör ses, och är väl icke så alldeles utan förmåga att blicka in i ödets hemligheter. — Det är således enligt er åsigt en hjerthypertrophi ni bekämpar hos er patient, och för att minska detta öfverflöd af lifskraft, föreskrifver ni henne en så sträng regime, att sjels1e Valsalva ej skulle vågat utsträcka den til en sådan gräns? — Det är således ovilkorligt nödvändigt, att jag skall underkasta mig en examen, genmälde doktorn ironiskt; — jag måste väl siona mig deri. . . . Hör då, värde kollega, hvad jag har att säga och disputera sedan fritt med mig, eftersom du är vid ditt pedantiska lynne! Jag inbillar mig, att du icke saknat förevändningar för att smyga din hand under grefvinnans brös!; om så är, måtte du väl, din enfaldige stacka