Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1855, sida 2

— Heviljar ni mig två minuters samtal, min far? frågade han. — Gerna tre ... men icke mer, ty jag har brådtom. Far och son gingo in i en sidoalle, som förde till en springbrunn. — Min far; tror ni ännu, att fru de Fouchy lider af pulsåderbråck, sade Louis med halsqvasd röst ... Han kämpade våldsamt med sin inre rörelse. — Nu kommer han återigen med samma fråga! Hvarför skall du vara så envis med den? — Emedan jag tror, att ni misstager er, min far. Det är min pligt att underrätta er derom. — Det är din pligt att tiga och låta mig vara i fred. Jag vet hvad jag gör . . . fast jag tillstår, att jag icke alltid vetat det, åtminstone den dag, då jag skickade dig till Paris att stu dera medicinen. — Den dagen hade ni en god ingilvelse. Mina kunskaper äro visserligen ringa, men studierna hafva lärt mig inse vigten af det kall, åt hvilket jag egnar mig, och den ansvarighet, ar inför Gud och menniskor. säker, att ni uti ert nit för den