patient och doktor Ceret för att rufva på nya planer. Innan far och son gingo, räckte fru de Fouchy sina händer, den ena åt gubben, den andra åt Louis, i det hon sade: — Valkomne åter, mina herrar! I morgon återkommen J ju båda två. Ni vet, herr Louis, att slottet har ett temligen godt bibletheok, var ej rädd för att blåsa dammet af böckerna! — Ni tyckes vilja, fru grelvinna, att han skall slå sig ner här, sade doktorn med en viss gycklande råhet; — hvad tror ni, att grannarne skola säga derom? sympe rodnade ej vid detta plumpa infall. — Hvad er beträffar, min vördnadsvärde vän, så säger jag er rent ut, att om ni är mulen mot mig, kastar jag era recepter på elden och slår i sönder era flaskor. — Gör det! sade doktorn och gjorde en komisk hotande rörelse med käppen; — gör det, och till hämnd derför öfverlemnar jag er i den hör saltskärsgesallens vård. Osympe kände sig hågad att fortfara med sitt utmanande skämt. — Jag har verkligen lust att trotsa er, sade hon. — Deruti skulle ni göra orätt, min fru, inföll Louis Ceret allvarsamt, ty han ville