sig, så är det dock obestridligt, att de personer äro lätt räknade, som kunna finnas passande att uppsättas på samhällets vigtigaste platser. Helt annorlunda var förhållandet, då Carl Johan emottog styrelsen; då funnos ännu män med högst framstående egenskaper, men på grund deraf äfven med kraft att göra sin vilja i någon mån gällande. För den sjelfrådige regenten voro sådana män alltid obeqväma, och alltefter som de afgingo förstod han äfven att i deras ställe tillegna sig de viljelösa redskap, om hvilka han sedermera kunde säga: ,Ministrarne, mina drängar.Vi anse oss böra i sin helhet återgifva Aftonbladets märkliga framställning i detta häncaanna-.