Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1855, sida 2

erbjudit Förenta Staterna att få köpa dess kolonier i Amerika för 40 mill. R. S. och såsom tillgift på handeln lofvat amerikanarne stora handelsförmåner i Ryssland Den beryktade kurhessiske premierministern Hassenpflug har blifvit osams med kurfursten och, jemnte sina kolleger, begärt sitt afsked. Fonderna i Paris äro åter i stigande, såsom det synes, tillfölje af nya fredsrykten, hvilka troligen äga lika litet grund som de föregående. DANMARK. Riksrätten, som skall behandla målet rörande den för konstitutionsbrott anklagade Örstedska ministeren, hade den 10:de Oktober sin första sammankomst. Advokat Brock, som på riksdagens vägnar är åklagare i målet, framlade sin anklagelseskrift, som är uppsatt med lugn, enkelhet och klarhet, och hvars hufvudinnehåll vi skola meddela, sedan den fullständigt inslutit i de danska tidningarne. Presidenten, etatsrådet Larsen, uppmanade derefter parterna att framställa de jäfsanmäknin gar, hvartill de möjligen vore befogade mot någon af rättens medlemmar. Åklagaren hade ingen sådan att göra; men de anklagade ministrarne Örsted, Hansen och Billes advokat, etatsrädet Salicath, framkom med det påstående, att riksrätten, sedan helstatsförfattningen utkommit, ej vidare vore kompetent att döma i saken, hvilket påståeude han i ettsednare möte ville motivera. Han jafvade dessutom amtman Orla Lehmanns befogenhet att vara medlem af riksrätten och motiverade denna jäfsanmärkning med vissa yttranden af Lehmann, hvilka af Salicath citerades ur Riksdagstidningen. Riksratten prösvade denna jassanmärkning och förkastade densamma efter nära tre timmars öfverlaggningar. Salicath begärde derefter en månads anstånd, för att uppsätta försvarsskriften, hvilket beviljades. Anklagelsen mot de förra ministrarne går ut på ingenting mindre än högförräderi, och målets utgång blir ur konstitionel synpunkt af högsta vigt och intresse. Ur Köpenhamns-tidningen Dagbladetmed dela vi följande: Redan nästkommande vår skali traktaten af år 1826 mellan Danmark och Nordamerikas förenta Stater vara utlupen. Denna kris är så nära förestående, att man ej kan trösta sig med hänvisande till den möjlighet, att ett nytt presidentval i unionen skall medföra en moderatare politik från Amerikanarnes sida. För att ej tala om, att detta blott är en möjlighet, som svårligen låter sig beräkna, börjar den hotande eventualiteten redan visa sina verkningar. Ur en källa, som måste anses pålitlig och väl underrättad, hafva wi erfarit, att det redan nu är svårt för danska fartyg att erhålla frakt på transatlantiska hamnar, emedan det befaras fiendtliga åtgärder al Amerikanarne mot danska fartyg, och det är tydligt, att ju närmare vi komma den tid, då traktaten af 1826 utlöper, desto större och mer berättigad skall denna fruktan blilva. Af denna grund vore det högst önskligt, attregeringen, som helt visst måste hafva gjort något i detta hänseende och framför allt inhemtat stormakternas uppfattning af frågan, ville så snart som möjligt aflåta en förklaring, som kunde aflägsna denna helt naturliga farhåga och visa, att danska flaggan, äfven efter traktatens upphörande, skall åtnjuta kraftigt beskydd.