Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1855, sida 1

hänsulla ironi har i sonens sinne sramkallat ett äde.t hämndbegär, som vill begagna sig af första tillfälle för att blifva tillfredsstaldt. I Olympes tillstånd såg den gamle doktorn helt enkelt ett början till pulsåderbråck: hennes hjerta vexte, blodet cirkulerade alltför häftigt i hennes ådror och hon måste en dag, enligt hans åsigt, hastigt bortryckas af denna sjnkdom. Louis deremot anser, att oordningen i hennes organism är en följd af moraliska lidanden. Han forskar ängslist i själen, som klagar i denna bräckliga kropp, i detta genomskinliga fängelse; och vid hvarje symptom iakttager han, att då hjertat slår haftigt och oregelbundet, protesterar det mot det lif af tilbakadragenhet och overksamhet, hvari den sju: ka lefver, ty det vill klappa i frihet och glädje. Utgående från denna åsigt, bedömer Louis sjukdomstecknen såsom grundade i en moralisk tvinsot. Han talar med Olympe om sin barndom, sina första lekar, han framkallar en ljuf rodnad på hennes kind vid minnet af denna uppsluppna, oskuldsfulla glädje, och allt detta gör han, för att gripa hennes förtviflan på bar gerning och framlocka den bekännelse, som måste upplysa honom; hans bröst vidgas af känslan utaf en pligt, så svår att uppfylla, så, helig att åtaga sig. S. sorsllyter dagen. För fru de Fouchy ble!