Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1855, sida 2

— Annan, SET en ökad lätthet att prohet på 1 ducera. de be) II. Denna ökade lätthet att producera medenskaför en ökad lätthet att samla kapital. ysiska III. Denna ökade förmåga att samla kapitsl nedan förorsakar en nedsättning al ränton och )0 mil I har till följd, att kapitalisten kan fordra, rarmå I äfvensom att arbetaren vill gifva endast n been mindre andel af arbetsproduktionen i mmet ersättning för kapitalets begagnande, det ommå vara of hvad slag som helst. hafva IV. Kapitalistens förminskade andel af den öta af kade produkten inbringar honom eti störor ore belopp af den producerade varan: dana, V. pet större belopp, som sålunda tillfaller stnabåde arbetaren och kapitalisten, utbytes från mot andra varor med vida mindre kosttider nad, alltsom kapitalet och produktionen ö3 vakas. Egeren af skepp och sordon srakoch ter till torgs och förer tillbaka de önskaa ode varorna mot alltmindre afgilt. Den Idre i andel köpmannen tager i och för försäljån ningen, minskas likaledes; och sämedelat fvan bidrager allt att öka det arbetaren såsom Så ardetslon och kspitalisten såsom kapitalned I alkastning tillsallande belopp af nodvaaror, dighetsoch beqvamlighets artiklar, ma VI. ivilket kapitalbelopp som helst färvarfoch I vås nu med vida mindre arbete än någonmsin tiliförene. unVIL Det varubelopp, som upplätandet af ett len visst kapital inbringar, är nu vida större vis. än för 30, 50, 100 eller 500 år sedan. å. VIII. Under det sålunda den näårrarando godtaft ; sörelsen för arbete, i form a arbetslöner, erI städse ökas, ökas likaledes belöningen för de sparsamhet och klokhet derigenom att arin. betaren med allt mindre ansträngning kan ak bereda sig äfven en framtida inkomst, i as form af arrende eller ränta. tt De trenne följande kapitlen, som afhandla rjemförelse mellan jord-kapitals kostnad och avårde-, osslutas med följande grundsanning: rMed besolkningens och kapitalets tillrext o Samt odlingens ubredande inträder en oafbruten förbättring både i arbetarens och kapitalifstens tillstånd. Och under det den förre i allt 1, srikare mått kommer i tillfälle att njuta hfvets behag, finner han det allt lattare att sjelf blifva kapitalist för att äfven såsom sådan, likale des i allt rikare mått, njuta lifvets b-hag, såsom vedergällning för den flit, den klokhet och redbarhe!, som gjort det för honom möjligt att blifva bvad han år.I tionde kapitlet om prissörandringar-, uttalas följande åsigter, som äga tillämplighet just under våra närvarande förhållanden, churu de något afvika från hvad förut i denna tidning blifvit yttradt. Carey säger: Knappa skördar i utlandet höja sädespriSerna hemma och välståndet synes ökas. men följden af denna prisförhöjning är en minskning i arbetarens förmåga att köpa säd äfvensom en minskad arbetsefterfrågan, till följd af utlänningens oförmåga att köpa artiklar, som de förut varit vande att konsumera. MHiuaskad produktion, i hvilken del af verlden som helst, tenderar alt i krarje annan minska det för arbetaren tillgångliga varubelopp, under det ökad produktion i hvilken del af verlden som helst tenderar att åka detta belopp i hvarje annan. Dei år derföre i allas intresse, att allmän fred herrskar, att kapital åkas och att arbete göres produktivt. Om penninge:rbetslönerna på grund af ökad produktion sliga i ett land, är detta för. delaktigt för alla, emedan det angifver en i allmänhet ökad förmåga att fylla sina varubehos, hvaremot ett stigande i ett land, på grund al minskad produktion i ett annat, är menligt för alla, emedan det tillkännagifver en i allmänhet minskad förmåga att i detta hanseende fylla sina behof. Vi draga nu häraf den slutsatsen, att då penninge-arbetslönernas stigande föregås af ett stigande i varupriserna, hårleder det sig if ån minskod produktion eller från ett åfrerdryfbet bruk if myntrepresenlante, ar menligt för arbetaren hh af kort varaktighet ); men då det deremot itfåljes ef ett salland-i varupriserna. hårleder ht sig från ökad pro suktion, ar fördelaktigt för rbetaren och blifver samnolist bestden di Några följsnde kapitel äro ägnade åt kritik f åtskilliga föregåendn-tionalekonomer, Maltus, Ricardo Senior, Mac Culloc, m. fl. Det löter oss några satser rörande förhållandet ellan kapitalet och arbetet, som sortjena att paktas och begrundas. Förf:n yttrar: -Att beräkna kapital-afkastningen efter dess akt och kommendera arbete leder till stora i3stag. Med hvarje tillvext i kapitalets proktivitet söljer en förminskning i qet arbetslopp, som af detsamma kan kommenderas. det är som mest produktivt, kommenderar kapitalbelopp minst arbete och mest varor.o ) Carey tillägger .