Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1855, sida 3

Den värde insändaren synes ej hafva rätt sörstätt eller velat förstå Hand. Tidnes yttrande. Ejest tyckes det icke vara svårt att fatta, det en bergad arbetare lefver bättre, d. v. 8. äter battre och mera, kläder sig bättre, bor bättre, m. m., än en utarmad, som måste svälta och frysa. Kan det nu anses vara för högt beräknadt, att en arbetare i den förra ställningen, till brödföda, dricka, m. m., förtär 3 tunna säd mera än den som får lefva på den mest indragna kost? Erfarenheten visar dock, att beI räkningen icke är för hög, utan för låg. Man behöfver i sanning ej vara utan tbotten, för Å förtära en half tunna säd mera än den som måste lida brist. När nu förhållandet är, att arbetsklassen i England och Frankrike, ifrån att till stor del — särdeles hvad fabriks arbetarne angår — befinna sig i stort elände, nödsakade att inskränka sitt kosthåll till det yttersta, till det knappa uppehället för dagen med usel föda, inträdt i den betydligt förbättrade ställningen, att den kan icke blott äta sig mätt, utan ock samla ösverskotter till sparkassorna, hvilkas tillvexande summor bäst derom vittna; när den sransyske arbetaren t. o. m. kunnat deltaga i teckningen till de stora nationallänen och således låna ut penningar åt staten, då ligger det klart för en hvar, som vill begripa något, att en ofantligt förökad förtäring af lilsmedel nödvändigt måste hafva uppstått. Deraf har åter, innan ännu jordens afkastning stigit i samma mån som sortaringen, följden måst biisva, att priserna på alla hissförnödenheter stigit. Och att denna stegring i priserna icke är bevis på fattiedom, utan tvertom, inser man ock lätt ligen vid en jemsörelse med förflutna tiden. Det fanns en tid, då säden i Sverige ej gällde mer än en tiondedel af hvad den nu gör, då mjölken gällde 2 å 3 skilling kannan, och fattigdomen var vid denna tid mycket större än nu, emedan arbetslönerna voro jemförelsevis ännu mycket laere Det är således orätt att bedöma arbetsklassens ställning efter blott de höga lefnadskostnaderna; grunden för dess rätta bedömande är: lefnadskostnad-rna jemförda med arbetslönen. Och vid en sådan jemförelse finner man tydligt, att arbetsklassens ställning äfven i Sverige, ehurn mycket deri återstår att önska, dock befinner sig i ett starkt fortgående till ett bättre. Och denna tanke, denna ovederläggliga erfarenhet må utgöra oss ett ämne till glädje och icke till gäckeri, vare sig af arbetare eller icke orbetare. Å:... ssq