i allt sitt hopp till det högre sörmynderiet, då de likväl sjelfva äro till myndiga år komna, med ett ord: som låta hundsfottera sig, bastonera sig, bedraga sig, håna sig, då de i stället — Då de i stället borde visa hvad ett folk är: något annat än kreatur. Men äfven kreaturen låta sig icke utöfver en viss gräns förtrycka, och sjelfva tålamodet har dock sitt non plus ultra. Är icke detta ögonblick, denna gräns inne för det arma Neapel? Skola vi ännu längre se detta plägeri, denna ursinnighet, denna all mensklig rätt trotsande fräckhet, som sedan tiotal af år förvandlat Europas skönaste land till en bagno.