sjelf och behölde ej nu förstalla sig — samt mumlade: — De Solignac å ena sidan, Louis å den andra . . hat från det ena hållet, hängifvenhet från det andra .. Min ställning är en smula obeqväm och de båda herrarne besvärliga vittnen. Fan anamme den pjunkige pojkstackaren, som ej ännu tre månader kunnat uppskjuta nöjet att få omfamna mig. Han förstår ingenting af yrket, stackars gosse. En elegisk läkare! Hvilken svärmare! Jag, jag vill icke svärma, och för att skydda mig mot fantasiens näsvisheter, tager jag dethär. Sägande detta, sväljde doktorn i en klunk den ändamålsenliga drycken; derefter lade han sig, placerade sitt hufvud så beqvämt som möjligt på örongottet och afvaktade på detta sätt sömnen. Herr Ceret skulle ej varit konseqvent, om han icke misstrott sig sjelf, då han misstrodde alla andra. Denne man, som trodde på ingenting, utan på sig sjelf, och som förnekade samvetet, iakttog icke desto mindre alla försigtighetsmått mot sömnlöshet, maran och elaka drömmar. betta synes så som en motsägelse, men i sjelfva verket var det ganska logiskt.