—— ————— ———— skulle öppna sig framsör honom. Äf en besynnerlig tillfällighet blandade sig fru de Fouchys bild i hans drömmar. Likasom hans egen gestalt visat sig för grefvinnan i den nedgående solens purpurstrålar, såg han henne nu såsom en den trånande ungdomens, den serafiska kärlekens bild, stödd mot sin balkong och blickande upp till himmelen med hemlängtan i ögat. i Hvad doktorn beträffar, var han alldeles fri från dylikt svärmeri. Innan han somnade, ställde han till sig sjelf tvenne frågor: hvad ämnar Louis gå a hår? och huru skall jag befria mig från honom? Efter att hafva begrundat detta problem, utan att finna en lösning, som fullkomligt tillfredsställde honom, lade sig doktorn att njuta denna ostörda hvila, som gäller för de rättsardiges sömn ... Likasom tre sjerdedelar af menskligheten skulle vara besvärad af sömnlöshet! ... Vi böra emellertid anmärka, att vår doktor af ett eller annat skäl fruktade sömnlösa nätter och var på sin vakt mot dem: han tillredde åt sig nu såsom alla an dra aftnar en opiatdryck. Under det han utspädde den med vatten, betraktade han sig djerft i spegeln med sin verkliga, ohöljda blick — ty han fruktade ej att bli skrämd för sig