ADBUUAUAi: ACUDAHIUM al 1aIAd 101214C1100. Litteratur. Grunderna af National ekonomien as Il. C. Carey. Ösversattning. 2:ne delar. National-ekonomien (hvarsöre ej: Statshushållnings-vetenskapen2) är i sjelfva en ny vetenskap, som uppstått ur det naturliga behofvet för menniskotanken, att söka för sig klargöra ändamålet med och utvecklingen af menyniskans timliga sträfvanden, för att slutligen kunna finna de allmänna lagarne för denna ut) veckling och dermed lösa de motsägelser, som , verkligheten nu företer, då den på ena sidan visar oss en rastlös materiell förkofran och å den andra ökad fattigdom och nöd. Att lösa denna motsägelse var, kunde man säga, de första nationalekonomernas uppgift. Flera af dem lyckades dock så litet i sina försök, att de kommo till den tröstlösa Järan, att eländet måste tillvexa med odlingen, sedan de lyckats ådegalagsa, att befolkningen på jorden steg i sen hastigare grad än jordens öfriga alstringsI förmåga, hvaraf följden måste blifva att en öf verbefolkning förr eller sednare måste inträda, I och med densamma naturligtvis brist och hungersnöd. Denna sorgliga lära lyckades icke bott vinna gehör, utan till och med blifva för någon tid en ganska rådande mening. visserligen uppreste sig mot densamma hvarje ädelt, kanslosulit sinne, som instinktlikt kände, att en lara, som så stridde mot begreppen om AAAAA——— — med hvad förmådde väl den fromma känslan emot den, såsom man påstod, i dagen lagda erfarenheten och den derpå grundade ojäfaktiga bevisningen? Återstod således endast att taga sin tilllygt till den orientaliska försakelselaran, hvilken till någon del äfven ingått i kristendomen, hvars tröstegrund för jordens jemmer ligger i anvisningen på en efter denna tiden följande evig lycksalighet. Mot dessa theorier uppträdde nu i Amerikas Förenta Stater en man, förenande ett klart praktiskt sundt omdöme, med ovanlig tan. keskärpa och med en fri och modig blick ini verkligheten. Denne men var H. C. Carey, som genom en, på rik sakkunskap och en mängd af samlade fakta byggd bevisning, att produktionen våcer hastigare ån folkmångden, rubbade sina föregångares grund och dermed hela deras på densamma uppförda system. Genast på titelbladet till sitt berömda verk: principles of Nationa-economy, hvars öfversättning vi här velat anmäla, skref han de herrliga orden: All disharmoni är en icke förstådd harmoni, såsom förklaring hvarpå följa orden ur Predikzren: -Gud hafver gjort menniskorna rätta, men de söka många konster. Man kunde säga att Careys hela arbete utgör blott variationer uppå dessa themata, den första delen företrädesvis öfver det första, och den sednare öfver det andra språkets innehåll; ja man kunde tillägga, att hela denne berömde författares verksamhet gått ut på att visa, det tingens ordning är uti sig sjelf harmonisk, alt mennisko-arbetet och dess lön stå till hvarandra i direkt förhållande, och att det allenast är de -många konsterna-, som ästadkommit motsägelserna. De i mängens tanke kanske prosaiska beräkningar och räsonnemanger, som utgöra arbetets hufvudsakliga innehåll, öppna således för menniskovännen de lyckligaste utsigter rörande vårt slägtes framtid och fylla hjertat lika mycket med hopp och glädje, som de föregående lärorna väckte tröstlöshet och vemod. Sådant är det stora målet för Careys arbete. Det är dock det mål, som ligger i sjerran, och dit han sjelf endast då och då kastar en flygtig blick. Hans tanke dväljes eljest inom trängre gränser, forskande i det förslutna och närvarande, för att utur dess erfarenheter finna lagarne för jordens materiella alstringsprocess, hvarom han yttrar sig på följande sätt: Euligt den allmänt antagna äsigten sträfvar befolkningen att tillvexa med stor hastighet och hindras derifrån endast genom en städse illtagande svårighet att frambringa sådana föremål, som bilda egendom. Egendomen sträfvar att vexa hastigt, men fortplantningsförmåsans öfverlagsenhet antages åstadkomma en nödvändighet att använda arbet: med städse ninskad afkastning, hvilken inverkar både på örmågan att producera och fördelningssättet. Tär hafva vi alldeles samma motsatser som mellan centripetal och centrifugalkrafterna. Guds kärlek och rättvisa, icke kunde vara sann; I 2 — — —