——————— n— IV. Olägemketen af att låta sonen välja fadrems yrke. När herr Cret följande morgon vaknade, fortsatte han sina af sömnen afbrutna betraktelser, och resultatet af dem blef följande: — Louis skall aldrig vilja återvända till Paris; gifver han efter och reser, skall ban ändock medföra en misstanke om mitt förehafvande. Stannar han qvar, kommer han att besöka slottet och måhända saller då min herr son på tanken att hafva ett vaksamt öga på sin fars ordinationer. Det är ett vågadt steg, men jag får ej tveka: jag måste taga honom under armen, leda honom på min väg och låta honom gemensamt med mig uttaga det farliga steget. Louis å sin sida hade mer drömt än sofvit. Han öfverlade, under hvilken förevändning ban skulle kunna aflägga ett besök hos fru de Fouchy. Grefvinnans bleka ansigte hade hela natten visat sig vid hans hufvudgärd, och läkarens forskningsbegär blandade sig nu äfven i spelet. Far och son begrundade sålunda samma ämne. Doktorn kom in, för att raka sig; han fattade Louis hand och sade: (Forts.)