Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1855, sida 2

M—-— Ppems — — — — ——— Fru de Fouchy, som kände sig förvirrad och nära att digna ned, gaf honom en afskedsvink, något uttrycksfullare än hon i hvarje annat ötum —— — gonblick skulle tillåtit sig; samt återvände in, i det hon lade handen på sitt bröst och sade: — Ack hvad jag är tokig! och hvad den gode doktorn skulle gräla på mig, om han visste att jag t:git hans son för en himmelsk uppenbarelse ! Grefvinnan ville gkämta öfver sig sjelf, men hade icke styrka dertill, och innan hon denna afton, mindre lidande, men mera upprörd, insomnade, tänkte hon länge på den unge vackre mannen, hvars intelligenta hufvud syntes henne förklaradt i det ljushaf, som omgaf det. Den unge läkaren åter sade, i det han styrde sin kosa emot byn: — Hvad hon har förändrat sig! Min far har aldrig i sina bref talat om hennes sjukdom. Stackars qvinna, så vacker! så rik och ändå så olycklig! III. Hvar kan man hafva det bättre? ... Då doktorn kom hem, märkte han en stor förändring i köksspisen och att hans hushållerska lagade till ett riktigt kalas.