Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1855, sida 2

såg hon tydligt en menniskoskepnad asteckna sig emot himlens gyllene grund och närma sig henne. Var det en synvilla? Hade väl hennes själ bedragit hennes ögon? Upprörd, och med bröstet flämtande af en ängslan full af fruktan och glädje, spanade fru de Fouchy begärligt ut i rymden, och såg skuggan nalkas mer och mer. Med händerna omkring balustradens galler, sväfvande emellan frestelsen att ropa på hjelp och fruktan att se sin dröm försvinna, stod den stackars qvinnan väntande. Då gestalten endast var några steg ifrån henne, stannade den, och grefvinnan såg en ung, välväxt man med öppen panna, som vördnadsfullt helsade på henne. — Hvem är der? frågade den sjuka sakta. — Är doktor Cret ännu i slottet? frågade man i stället att svara. — Hvad! det är ni herr Louis! . ... ni har riktigt skrämt mig. — Förlåt mig, fru grefvinna, jag har nyss återkommit hem och längtar med otålighet att få omfamna min far. — Han har redan gått härifrån och skall sakert blifva mycket glad att få återse er. Jag vågar icke qvarhålla er; men ni återkommer väl, icke så? Ni är skyldig mig en visit och äfven några ursäkter. Louis Cret framstammade några ord.