Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1855, sida 2

—————— — Hvad står nu på? frågade han, i det han stötte sitt spanska rör i golsvet. — Jo, herre, ni har fått en gäst. Doktorns panna mulnade: han tänkte pr hr de Solignac. — Jag väntar ingen. — Icke en gång en resande från Paris? — Ar Louis kommen? — Ja, herre, och i sin otålighet skyndade han till slottet, för att träffa er. — Och det kunde han understå sig! Jag vill icke att man söker mig hos mina patienter. — Gräla på honom sjelf, ty se der är han. Louis Ceret kom också verkligen springande och föll i sin faders armar, hvilka fast omslöto honom. Åck, min far! hvad jag är lycklig att få återse och omfamna er! Jag hade alltför ledsamt i Paris; ni besvarade knappt mina bref; jag var orolig öfver er och öfver er helsa; .. jag föredrog således att skicka mig sjelf på posten. (Forts.)