Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1855, sida 1

— Nå! går ni på detta sätt? Kom hit, gif mig eder arm, jag vill följa er åtminstone till trappan. HIr Ceret krökte sin knotiga arm. Olympe stödde sig dervid, och båda gingo på detta sätt, med afmätta steg, ända till tröskeln af en stor marmorbelagd förstuga. Der kunde fru de Fouchy icke undertrycka ett utrop. Natten var i annalkande. Parkens träd glänste i den nedgående solen, hvars strälar likt stora koppartungor sträckte sig utåt allen. — Se, doktor, se, sådan herrlig himmel! — Ja, vi få blåst i morgon. — Ack! hvad solen gör godt! Jag känner så väl, att om vi alltid hade sommar, skulle jag blifva frisk, jag skulle lefva! men, vintern — Nå väl! vackra dam, om ni är mycket klok, mycket förståndig, om ni noggrannt följer mina föreskrifter, så lofvar jag attintrigera hos Gud, med hvilken jag, genom hr kyrkoherdens bemedling, icke gör så dåliga affärer, att han gifver er rosor i januari och syrener i december. — Tig, gudlöse! — Jag, gudlös? sade doktorn, i det han lyfte sin käpp jämnhögt med hatten och drog sin mun till ett besynnerligt leende, kan man så