Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1855, sida 1

EBe tvenne Läkarne, (af Lonis UIhach.) (Forts. fr. N:o 233.) Denna slutledning framstäldes icke så blott och bar, men gubben var så faderlig i sin begäran, alt pupillen samtyckte till denna oskyldiga förening. Verlden förskräckte henne; hon kände sina vingar så svaga. Denne gubbes ömma gästfrihet var dyster, men dock behaglig. Föga brydde hon sig om andra unga flickors äregiriga drömmar, hon, som icke vågade kasta en blick utom det närvarande lifvet! Kände hon någon gång i djupet af sitt hjerta en frestelse vakna, en obeståmd och oredig trånad efter tillgifvenhet och kärlek, så undertryckte den unga och verksamma faderoch moderlösa flickan denna sin oskulds och ungdoms oroliga protest under tyngden af sin lydnad och sitt förnuft. Hon blottade sin lilla hvita hand och lade den darrande i sin förmyndares, och, rord. bragt ända till ånger, ja, till blygsel, genom denna bandling af undergifvenhet, svor hr de Fouchy att ordna allt för Olympes lycka, och tryckte den mest faderliga kyss på sin makas panna. Detta blef hela