AVI på gång föranledde honom att fortsätta sina förra belägringsarbeten, föröka sina batterier och med fördubblad verksamhet arbeta på löpgrafvar och minor. På detta sätt förflöto efter den för er så ärofulla 18 Juni mer än två och en half. månader, under hvilken tid J, mina bjeltemodige kamrater, lifvade af pligtkänslan och kärlek till thron och sådernesland, gjorde sienden hvarje fotbredd stridig och läto honom framrycka blott steg för steg, köpande hvarje fot af den eröfrade terrängen med strömmar af blod och med en oerhörd massa af ammu. nition. Under detta hårdnackade försvar har ert mod, långt ifrån att försvagas, stegrats till den högsta grad af sjelsupposleins. Men sastän ert mod och ihardighet ej hade gränser, var dock möjligheten af ett motstånd inskränkt inom sådane. I den mån de siendtliga approcherna ryckte närmare, i samma mån sramskötos af. ven de fiendtliga batterierna mot staden: den eldkrets, som omslöt Sebastopol, blef med hvarje dag trängre och spridde allt längre in i staden död och förstöring, tillintetgörande dess tappre försvarare. Begagnande sig af sin elds öfverlagsenhet på ett så obetydligt afstånd, började fienden — efter en förstärkt artillerield, som varade 20 dagar och dagligen kostade vår garnison 500 till 1000 man — ett helvetiskt bombardement den 5 September från ett oerhördt antal kanoner af ovanlig kaliber; verkan häraf blef den, att våra förskansningar dagligen illa skadades och blott kunde reparerag nattetid med stora ansträngningar och mycket betydlig manspillan tillfölje af fiendens oafbrutna eld. Framför allt led redutten Kornilow på Malakoflkullen betydliga skador, som ej kunde ropareras, och denna redutt är den vigtigaste af alla försvarsverken, enär den beherrskar staden och kan betraktas såsom nyckeln till Sebastopol. Att under sådane omständigheter fortsätta försvaret af södra sidan hade varit att i en gegnlös strid uppoffra dessa våra trupper, af hvilka kejsaren och Ryssland nu mer än någonsin hafva behof. Derför beslöt jag, visserligen med grämelse i mitt hjerta, men tillika i den fasta öfvertygelse, att jag uppfyllde en helig pligt, att utrymma Sebastopol och föra trupperna ölver till nordsidan, dels på fartyg, dels på den öfver viken slagna bron. Då sienden emellertid såg framf.r) sig de halfförstörda försvarsverken och redutten Kornilow med dess grusfyllda grafvar, började han den 8 September kl. 4 11 en härdnackad stormning mot Kornilow samt bastionerna n:o 2 och n:o 3, och ungefär 3 timmar derefter äfven mot bastionen n:o 5 samt redutterna Bjelkin och Schwarz. Af dessa sex angrepp blelvo de fem ärolullt tillbakaslagne; vissa af de angripna punkterna, såsom bastionen n:o 2, på hvil ken fienden redan medelst en bro fått upp kanoner, blefvo flera gånger tagna och återtagna, tilldess vi slutligen stannade i besittning af dem; men redutten Kornilow, som genom bombardementet var mer skadad än de andra verken, eröfrades af Fransmännen, som kastade omkring 30,000 man mot densamma, samt kunde, efter de oerhörda förluster vi sedan stridens början lidit, ej ryckas ur deras händer. För att återtaga Kornilow hade vi måst samla oss på kullens branta sluttning mellan ruinerna af de kringliggande husen och derefter framrycka genom en af Fransmännen dominerad djup graf under verkets baksida. Ett sådant förfarande skulle knappt medfört det önskade resultatet, men ovilkorligt förorsakat oss en oerhörd förlust, och det var desto mindre nödvändigt, som jag af ofvanskrifna grunder beslutat att i alla händelser lemna staden. Deremot gaf jag befallning att, när fiendens framgång uteslutande inskränkte sig till redutten Kornilow, uppställa våra trupper framför densamma, ej för att göra ett angrepp på re: dutten, utan for att hindra fienden att derifrån sramtranga längre in i staden. Dessa ordres utfördes med punktlighet, i trots af Frans männens ansträngning att framrycka bakom reduttens gorge. Vid nattens inbrott befallde jag trupperna att enligt de förut träffade dispositionerna draga sig tillbaka. De af er, tappre kamrater, denna dag visade tapperhetsprof hade tillochmed hos fienden förvärfvat er en sådan aktning, att han under återtåget hvarken förföljde er med sina kolonner eller ens företog något mot er med sitt artilleri (hvilket han utan minsta risk kunnat göra), ehuru han genom explosionerna af våra krutmagasiner, hvilka våra trupper sprängde i luften, alltefter som de lemnade sina positioner, måste kunnat sluta sig till, att Y voren stadda på reträtt. Tappre kamrater! det är smärtsamt och sorgligt att nödgas öfverlemna Sebastopol åt våra fiender; men betänken, hvilket offer vi 1812 hemburo på fäderneslandets altare! —