Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1855, sida 1

kunnat lefva ännu nägra år, men han hade den klokheten att dö ett år efter sitt giftermil. Genom testamente lemnade han åt sin enka nytijande rätten till sin ofantliga förmögenhet, som icke borde återfalla till hans familj förrän vid grefvinnans frånfälle. En serskild klausul bestämde dock, att, om Olympe omgiste sig, skulle hon erhålla jordgande rätt, utan att dock blifva ränteägande. Hr de Fouchy hade velat förena de sinas rättigheter med sin egen skuld, och han tänkte, att ett tacksamt minne hos den unge man, som grefvinnan skulle kunna hoppas erhålla, säkerligen uppvägde hans närmaste arftagares tillfredsställelse; för öfrigt tyckte han sig i framtiden se skymten af vackra barnhufvuden omgifvande Olympes klädning, och han sade till sig sjelf, alt man kanske skulle komma för att bedja och gråta på hans graf, tillika med dessa små änglar, hvilka skulle vörda honom såsom en morfar. Med ett ord, denne egoist var, som man ser, en klok egoist. Han hade under lifstiden gjort sina anordningar och önskade att man efter hans död måtte förlåta honom de få månader af oförarglig förtrolighet, som han på förband beröfvat sin pupill. Olympe begret honom uppriktigt, såsom en fader, och ville, under första utgjutelsen af en dotterlig sorg, förblifva honom trogen. Hon