Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1855, sida 3

Vandsorten. UPSALA den 21 Sept. Hr Direktör Westerdabl, som efter att vid sin söreto representation egt fullt hus, qvardröjde för att om två dagar gifva en annan, hade härunder deu olyckan att netten före sista representationen blifva i h. v. theaterhus bestulen på sina kostyn er, en kornetti och sin dyrbara flöjt, hvilken för honom var oskattbar. Blott ett stycke af flöjten återfanns sedan i biljettkontoret, men sönderslagen för att ätkomma silf verbeslagen. Vid samma tillfålle bortstulos möbelöfverdrag, vinbuteljer m. m. Tvänne för stöld straffade korrektionister åro på starka misstankar härför gripne. Som Hr Westerdabl i anledning af detta missöde måste återbesöka Upsala, gifver han nästa Söndeg en tredje och sista dramatisk-musikalisk soirse, sedan ban nu i Stockholm förskosiat sig ny kostym och perak och rörpipa w. m. för att kunna upptråda såsom veritabel Xprofryitare. ÖREBRO. I Lerikes Allehanda, meddeias följande beskrifning på en större eldsvåda, som egt rum i grannskapet af staden. Lördagen den 22 dennes, emellan kl. 5 och 9 på aftonen, lades nästan hela Törsjö by, i Mosås socken, genom eldsvåda, i aska, och 10 hushåll blefso, inom 4 timmar, beröfvade hus, hem och bröd; ty allas inbergade grödor blefvo lågornas rof. Intet, utom litet husgeråd, och de å bete utevarande kreaturen kunde räddas; ty männerne voro, till större antalet, bortreste till Hofva marknad. och de öfrige i arbete på från byn aslägsne egor, då vid eldens utbrott, som bastigt spridde sig i de torre, tätt hopbyggda husen och gårdarne, halmbetäckta ladugårdar, logar och lador, qvinnorna stode villrädiga och tafatta åskådare vid den härjande elden. Denna eldsvåda varsnades ej i Örebro förr än kl. 6 å half 7, då flere stadsboer skyndade till stället, men kunde der, lika litet, som många andra från Mosås och Kumla tillkomne hjelpare, äfven med Säbylunds, och ett par andra ditsände sprutor, åtgöra vid den i massa brinnande byn. der äfven var brist på vatten, ty brun narne i gårdarne voro omgifne af brinnande byggnader. Eländet, sorgen och bristen förkunna nu i de qvarstående nakna, vålnadslika skorstenarne sin hastiga seger öfver den nyss rådande välmågan och trefnaden i detta lilla samhälle. Af dennostora by, som bestod af 13 grannar, blefvo endast 3:ne åboer, på norra ändan af byn, frälste från förödelsen derföre, att dessa åbyggnader voro genom 2:ue obebyggde s. k. ödestomter skiljde ifrån den öfriga byn. Huru elden uppkom är ännu icke mrd säkerhet kändt.