Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1855, sida 1

sig i otid hvad det yttre beträssade, spelade, han, för att icke väcka fruktan, komedien med spanskt rör med elfenbensknapp, krås och manchetter. Genom histuriens begagnande, förslöad mot köttets retlighet. föga troende på smartan och aldeles icke på själen, mycket sörbehållsam i afseende på kapitlet Gud, hvilken han tålde såsom en fördom, angrep han aldrig någon samhälis-konvenans, utan aslekterade en trolös artighet. För att sluta denna första punkt, skynda vi oss att tillägga, att hr Ceret aldrig tydligt lät ana mer än tvenne svagheter: han älskade penningar och dyrkade sin son. Girigheten är en forträlllig ursakt Den bar tyngden af de tillbakastätningar, från hvilka Ceret icko vågade befria sigDen stora skickligheten, i det menskliga hyckleriets hvimmel, består ej så mycket uti att dölja sina fel, som icke mera deruti, att i full diger lägga ett, hvarvid verlden fäster sig, och som tillåter att införsnilla de öfriga. (Forts.)