Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 september 1855, sida 1

Om de arbetande klassernas ställning i forntiden. Under denna öfverskrift har Svenska Tidningen innehållit en följd af uppsatser, vittnande om grundliga historiska insigter, hvilkas hufvuduppgift synes hafva varit att visa, att huru mycket man än må i närvarande tid hafva anledning att klaga öfver de arbetande klassernas betryckta ställning, så har dock deras belägenhet med hvarje århundrade, ja med hvarje år så betydligt förbättrats, att den aldrig kan jemföras med hvad den fordom varit. Detta innebär utan tvifvel glädjande utsigter för framtiden, alldenstund framåtskridandet till ett bättre oafbrutet fortgår. Det bör dock bemärkas, att detta förhållande gäller nästan uteslutande det vestra och nordliga Europa, eller de stater, der kulturen börjat utvecklas på frihetens grund. I östra Europa hafva tvertom sakerna snarare gestaltat sig i en mostatt rigtning, i det den fordom fria befolkningen der blitvit lagd under lifegenskapens ok. Menniskovännen må med skäl glädja sig åt de vissa förhoppningar om en bättre framtid, som dessa historiska erinringar väcka, och orbetsklassen sjelf må, vid anblicken af den städse sortgående förbättringen i deras ställning, tåligt bida och med trohet verka hvar och en i sitt kall, sökande att hvar för sig realisera hufvudvilkoren för all ekonomisk sjelfständighet, nemligen arbetsamhet, sparsamhet och klok omtanka. Efter denna lilla inledning meddela vi slutet af Svenska Tidningens ofvan åberopade uppsats, så lydande: Vid Jakob den 2:dres uppstigande på tronen utgjorde Englands folkmängd 5 till 5 5 millioner. Manchester, som nu, i fråga om antalet af innevånare, fördunklar största delen af fastlandets hufvudstäder, hade då endast 6,000 innevånare, Leeds hade 7,000; Birmingham, Sheffield, Liverpool, hvardera 4,000. De summor, som nu årligen inströmma i sistnämnde stads tullkassa, utgöra mer än 3 gånger så mycket. som engelska kronans inkomst under Carl den 2:dre. Det mest aristokratiska qvarteret i London, sådant det var ännu år 1688, skulle hafva synts oss förete en torftig anblick och skulle hafva förgiftat oss genom sin med pestartad smittaj mättade atmosfer. Gatorna voro illa stenlagda, genomskurna af smutsiga bäckar och om natten insvepta i ett mörker,