Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1855, sida 2

sjön till varfven utgjuta sig en eldström, liksom om jorden plötsligt i våndan af en eruption klufvit sig och utspydt sitt vulkaniska amne. Franska linierna voro snart insvepta i rök. Brakandet af denna sruktansvärda eld måste hafva varit förfärligt; men vinden och luftkretsens egendomliga beskaffenhet gjorde, att ljudet icke fördes med synnerlig styrka till vårt lager. I staden måste af samma orsaker dånet hafva varit gräsligt och fasaväckande. Denna jernskur utgjöt sig öfver ryska linierna, uppref liksom på lek jord och pelare af dam, sönderslet skanskorgar, kastade bröstvärn öfver ända, eller dansade öfver dem bort emellan de der bakom liggande husen och grushögarne. Den förfärliga jernorkanen rasade på en bredd af 4 (eng.) mil, öfverallt spridande död och förderf, piskade med oemotståndlig kraft ryska flankerna och slungade förintelse djupt in i hjertat af fiendens tillhåll. En så häftig, liktidig och förfärlig salva har förmodligen aldrig dånat, sedan kanonens stämma för första gången skallade. Ryssarne syntes en stund sullkomligt förlamade; deras batterier voro icke starkt nog bemannade, för att göra det möj ligt för dem att bjuda en så ölverväldigande eld spetsen. Fransmännen deremot sprungo med förvånande raskhet alltid åter till sina kanoner, fyllde luften med de dånande skurarne och utsände dem med aldrig mattadt raseri emot fienden. Mera än 200 kanoner af grof kaliber, beundransvärdt serverade och väl riktade, spelade oallåtligt emot de fientliga linierna. An dundrade kanonaden i oregelmässiga satser, än portdog den i ett sakta mummel, än tilltog den åter i styrka och blef doft brakande, eller smattrade den från ena ändan af linien till den andra liksom en plutoneld af insanteriet. Stenmurar bortsopades i ett nu, men jordverken gapade för att utan åtskillnad upptaga kulor och bomber. Men så raskt och oupphörligt flögo de franska laddningarne ge nom skottgluggarne och längs kanterna al bröstvarnen, att fienden knappast kunde visa sig på srontnnien af sina försvarsverk. Några minuter hade Fransmännen på detta vis fritt spel, men sedan de allossat sina talrika pjeser hvardera ett par gånger, begynte äfven ryska artilleristerna att arbeta och besvarade våra bundsforvandters eld. De sköto väl, men långsamt, liksom om de bemödade sig att icke onyttigt lörslösa ett enda lod krut. Fransmännen blelvo genom Ryssarnes svar på deras eld blott ännu mera sporrade. Men hvad gjorde vår beundransvarda marinbrigad och vårt tappra belagringsartilleri hela långa tiden? De betjente sina kanoner alldeles såsom vanligt och bade ej erhållit några order att öppna en allman eld. Våra batterier lemnade derför Fransmännen föga bistånd; men de fortsatte sitt vanliga, fördertliga och grundliga ,hamrande emot sägverkets och Malakow tornets facader och understödde våra oskattbara bundsförvandter derigenom, att de underhöllo en regelmässig mörsare-eld på de emellan bugten och sågverket belägna batterier. Den 6 September. I natt har en kraftig eld underbållits på hela linien, för att hindra Ryssarne ifrän att reparera brescherna. Kl. 10 i går afton anlände order till våra batterier att öppna elden i dag i gryningen; men hvarje pjes skulle icke skjuta mer än 50 skott. Kl. 3 6 började alla batterierna, från Karantanssastet ända till Inkerman, elden med stort brak. Ryssarne förblefvo tysta. Det var 3:ne uppehåll i kanonaden: från 8 till 10, från 12 till 5 och från 5 6 till 7 var elden mindre häftig. Kapten Shone, af artilleriet, en tapper och aktad officer, dödades af en kanonkula. Kapten Bukley vid skottska fusiliergardet fick en kula i hjertat just som han höll på att fördela skiltvakterna, Denna unga och tappra otficer fick halsen genomborrad i bataljen vid Alma, men hade icke återvändt till England. Han var en militär, som ingaf stora förhoppningar. Elden fortfor, som förut, och den syntes mycket besvära fienden. Han synes foga anstalter för ett återtåg till norra sidan. Det är dock icke destomindre stora truppmassor i staden. Elden har åter börjat och varat hela natten. Den 7 September. Kanonaden började åter i dagbräckningen och batterierna vid Inkerman sköto lisligt. I högqvarteret hölls i dag krigsråd och det blef snart bekant, att stormningen skall ega rum i morgon kl. 12. Elden hela dagen igenom var förfärlig; men rökmolnen, som en stark nordanvind drefi ansigtet på oss, undanskymde staden för våra blickar. Omkring kl. 3 sågs en tvådäckare i flammor och brann hela natten igenom. En ångare bogserade andra i dess närhet befintliga fartyg in i arsenalbugten, men linieskeppen ligga annu orörliga. Bakom sågverket utbröto på eftermiddagen lågor. På aftonen förnyades bombarderingen. En sardinisk korps afmarscherade till Fransmännens förstärkning. Omkring kl. 11 på aftonen förekom en häftig explosion ; Atadan Alla cSAldaterna föra med sio I län