Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1855, sida 3

Styckegoås. Elindt allarm. För några dagar sedan — berättar en Berlinertidning — hörde passagerarne i en jernvägsträng, som var på väg från Potsdam till Berlin, plötsligt ropet: håll, bäll! Ropet upprepades och ljöd allt ängsligare, allt hemskare. Allt, som hade hufvuden, stack desse genom vagnsfönstren, för att se hvad som var på färde; plötsligt skallade samma rop från samtliga passagerarne i en vaggon, hvilka redan trodde sig vara i dödens käftar; man tager för gifvet att någon skurk skadat jernskenorna. Snart hör man hela tåget i kör ropa ett hjertslitande håll, håll! Domerna svimma naturligtvis ... parnen skrika ... herrarne i stum förtvislan bereda sig att hoppa ut genom fönsterna, . . . då ljuder lokomotivets pipa, och i nästa ögonblick stadaar tåget oskadadt vid stationen. Orsaken till allarmet upptäcktes nu . .. man såg nemligen en af svett drypande, fet bondgubbe, som sprungit efter tåget och ropat håll, håll, af fruktan, att man vid stationen ej skulle stadna så lange, att han kunde få följa med tåget. Grönt, rödt, levätt. En ryktbar dansös, engelskan miss Lydia Thompson, som på sista året gjort en tur genom Europas flesta länder, besökte derunder äfven Ungern. Från hennes vistelse derslades berattas en anekdot, som kan tjena till bevis på en icke så litet fast karskter. Då hon nemligen skulle för första gången uppträda i Pesth, trodde hon sig kunna bevisa dervarande allmänbet en artighet, om hon uppträdde i de ungerska nationalfärgerna. Modehandlerskan, som hon rådgjorde med rörande detta vigtiga ämne, skakade dock betänkligt på hufvudet och menade, att den tillämnade toiletten — en klädving med grönt lif, jemte röd och hvit kjol — vore rent af stridaude emot lagen, ty dessa färger finge icke på något vilkor bäras på offentliga ställen. Miss Thompson var till en början envis, men beställde slutlligen drägten med utlemnande af den gröna förgen, eburu hon dock var fast besluten att icke frångå sin föresats. For att vinna sitt mål band hon ett grönt skärp omkring sig och dansade asven mycket rigtigt med de tre sorbjudna färgerna, innan någon hann hindra henne. Hänryc aningen vor obegränsad, och ett högt skallande da capo följde på sorhangets nedssällange. Reuan hade miss Thompson beslu it att ännu en gång framiräda, då två polistjenstemän plötsligt visade sig och tillsade henne, att hon icke kunde få dansa förr, än hon ändrat toilette. Imellertid ökades bullret bland åskåborne allt mer, Då boruede dansösen i sin sottvidan