Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1855, sida 3

pundring egt rum, uten att plundrarne kunnst ertappas. önskligt vore det konungens befallningshafvande ville utsarda besallning till vederbörande kronobetjening i orten att granska detta förhållande, då sådane upplysningar troligen skulle vinnas, som ledde till upptäckande af gerningsmännen, dessas rättmätiga bestraffande och förekommande af dylika illgerningar. Som detta skeppsbrott lemnar ett ojäfvigt bevis på strömsättningens utomordentliga inflytande på de sjöfarandes öden, torde det intressera dessa isynnerhet, äfvensom vetenskapsmennen, att få kännedom om ifrågavarande händelse, för att deraf draga fördel och varning, och bifogas här nedan ett transumt af kapten Dallingas sjöförklaring: Söndagen den 16 September på förmiddagen skedde afseglingen från Vlie redd med gynnande vind. Tisdagen den 18 kl. 6 på e. m. pejlades Holmen på Jutland uti S. t. V. pr kompass på cirka 5 tyska mils afstånd, då kursen sattes N.O. t O. I Ost pr kompass med vinden V. a V. t. 8., fartygets fart c:a 9 knop, och Onsdagen den 19 kl. I på morgonen minskad:s farten för inväntande af dagsljus; men kl. half 3 samma morgon, troende sig vara på rätta vägen till Färder, strandade fartyget cirka 21 mil söder om Hållö fyr, hvilken fyr genom tjocka var skymd. Detaljerne rörande detta skeppsbrott, sakna icke el ler sitt eget intresse och återgitvas här ordagrant: På morgonen upptäcktes i mörkret plötsligen land rätt förut, då rodret genast lades i lä för att genom stogvåndning komma klar af detsamma ; men fartyget vägrade vändning, och med vinden från V. . S., således rakt på land, åtföljd af en förfärlig sjögång, gjor de alla våra bemödanden att rädda fartyget fruktlösa; det stötte oupphörligt under cirka 10 minuter på några undervattens klippor och kastades sedermera med styrbordssidan mot ett lägt skär, der det beklagligen strandade och började fyllas med vatten; pumpning var lika omöjlig som ändamålslös. Då numera ingen utsigt syntes möjlig att kunna berga hvarken fartyg eller last, nödgades vi söka vår egen lifsbergning medelst båten, men en förfärlig sjösättning och fartygets ständiga ölverspolning af brottsjöar, omintetgjorde detta försök. — En afdessa brottsjöar tog matrosen Petter Schoemacker med sig öf verbord och han ansågs förlorad ibland vågorna; ett lika olyckligt öde botade oss alla, men till vår stora glädje sörnummo vi dock att han temligen oskadd kommit upp på klippan; till honom kastades nu ett tåg, med hvilket han genom svåra bränningar halade det öfriga manskapet från fartyget till klippan, utan att vi dervid kunde rädda något annat än fartygets journal jemte några få klädespersedlar, somliga af oss endast dem vi buro på oss. Sålunda till lifvet räddade, tillbragtes resten af den na förfärliga natt på den ödsliga klippan, och fartyget kastades af vågorna från sitt första strandningsställe, samt sjönk med aktern på cirka 63 famnars djup. Klockan 9 på f. m. besagde dag erhöllo vi hjelp från land som bragte oss till Lysekinl. Warberg den 25 September (pr telegraf.) Galeasen Maria Charlotta, kapten Holgersson, har anländt från Hull för att här lossa machineri och bomullsgarn.