Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1855, sida 1

— Förlåt min brist på deltagande, svarade don Patricio; men jag kan ej tro på ett folks lidanden, som, långt ifrån att beklaga sig, med den största sorglöshet hangifver sig åt de mest bullrande nöjen. Naturen har behandlat peruanerne som sina favoriter. J kännen hvarken till mörka nätter eller någon vinter. Lima qvarlemnar hos den resande ett evigt minne; och vi, innevånare af de kalla zonerna, finna här en bild af paradiset. — Lima är qvinnornas paradis och åsnornas helvete, säger ett gammalt ordspråk, sade don Gregorio och pekade på en flock af mulåsnor, som kom dem till mötes. Se blott djuren der, som mestitserne utan minsta medlidande sticka med sina spetsiga käppar. Deras bröst är helt och hållet sönderrilvet, remmarne af deras packsadel skåra dem in i magen och deras uppfinningsrika förare hafva klufvit deras näsborrar, på det att de bättre skola kunna hemta andan. Den svärm af packåsnor, som munken utvisat, for hastigt förbi våra båda ryttare, som sortsoro att rida i skridt. Det var en hop stackars åsnor af det mindsta slaget och med så korta ön alt mestitserna, som redo dem, nåstan vidr jorden med sina sötter och toga sig ut, som om de sutit på gungbastar. ÅS i (Forts.)