Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1855, sida 3

samt af Wennergrens, Rasks och Fogels ansökning om förvandling till fängelse med vatten och bröd af de dem ådömda spöstraff, tillika med, angående Wennergrens, Rasks och Fogels kroppsbeskaffenhet, intyg utaf provincialläkaren M. D., C. M. hr A. U Montnos, under den 30 sistl. Maj och den 31 Juli, afgifna serskilda betyg samt från Kongl. Sundhetskollegium inkommet utlåtande sig föreläsas låtit; pröfvande rättvist krigsrättens utslag att gilla; och finner kel. krigshofrätten skäl icke vara anfördt, som till bifall å Wennergrens, Rasks och Fogels ansökning om förvandling af de dem ådömda spöstraff föranleda kon. Åkaren Oisson, som förvaras uti stadshäktet, har erhållit del af förenämnde utslag, med hvilket han sörklarat sig nöjd. I Stockholms poliskammare fortgår ,ransakningen med mördaren Larsson. Den fördes sistl. Måndag i närvaro af öfveroch underståthållarne, af polismästaren De Mar, och sessionssalen var alldeles uppfylld med åhörare. Larsson inställdes iklädd de kläder han haft på sig då han föröfvade den rysliga gerningen. Till en början gjordes Larsson uppmärksam på att han blifvit beträdd med så många osanningar och så mycken tvetalan, att han nu borde inse, att han gjorde bäst uti att genom en sannfärdig bekännelse om sitt erosva brott Jätta sitt samvete, som dock slutligen en gång måste vakna. Larsson svarade under djupa suckar: ,jag kan icke. Larssons byxor hade nu af hr doktor Hamberg blifvit såväl kemiskt som mikroskopiskt undersökte och herr doktorns utlåtande innehöll: ,att å byxornas yttre sida befunnits en större qvantitet blod, hvars fläckar blifvit i kallt vatten urtvärtade. Hr doktorn förklarade på det bestämdaste att blodet icke kommit från det skrubbsår Larsson haft å ena kväet. Larsson fortfor ännu olltjemt att påstå att byxorna blifvit blodiga utaf skrubbsåret. Skepparen Anders Mattsson från Bro socken i Roslagen hördes och berättade: Tidigt på lördagsmorgonen hade han på något afstånd med sin skuta seglat förbi Westerbergs utanför Nybodaholm för ankar liggande akt. Han bade derifrån hört ett förfärligt skrik och sett en bättre klädd person stå i fören och sedermera i handgemäng med besättningen. Några ögonblick derefter hade han sett att 2:ne man hoppat ned i båt och begifvit sig ut åt sjön samt ropat: ,Kära söta, vänta, han har mördat skepparen. Den främmande personen hade då högt från fartyget utropat: ,Segla ni bara, ty karlen är full. Mattsson hade derefter fortsatt att segla, och man förmodar att han af räddsla icke vågat närma sig fartyget. Han erhöll äfven nu en allvarlig föreställning om sin urskiåtenhet, ty då hade mördaren blifvit gripen på bar gerning. Arbetskarlen Andersson intygade, att Larsson på eftermiddagen samma dag som Westerberg sutit å krogen i Stadsgärden midt emot der Westerbergs skuta låg, samt yttrade sig vänta på en skeppare, som han skulle åtfölja till Nyqvarn. Poliskonstapeln Westerstrand intygade, att han på eftermiddagen samma deg varit inne å närande krog, och då hade Larsson yttrat: ,det var fan till skeppare, som icke kommer; jag skall följa med Westerberg till Nyqvarn. Alla dessa vittnesmål bestred Larsson, ehuru vittnena bestämdt förklarade sig igenkänna Larson. För vidare upplysningars vinnande uppsköts ransakningen och Larsson återfördes i häkte. Hr öfverste Bruce Bey var vid förhöret närvarande och sysselsatt att derunder göra frenologiska iakttsgelser å den anklagades bufvud. —— — —