Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1855, sida 2

inlåta oss i krig med Ryssland år föga annat ån en galenskap; men blir det deremot fråga om att tukta den förbannads Norrboggen, som in! vitl lära sig att veta hut, emedan han sista gäll gen fick alldeles för litet smörj, så vill jag me glådje offra lif och blod derför. Sådana uttryck om också icke fullt så ampra, torde, mer äl en gång, hafva kommit till Norrmännens kän nedom, och gifvit anledning till lika mycket förbittring, som näring åt deras fruktan. Det myckna väsen man här i Sverige gjorde öfver Norrmännens på det hela taget ganska oskadliga stråsvanden efter förändring i unionsslas gan och riksvapnet var nästan ännu minds välbetänkt, än sjelfva sträfvandet var barnsligt ty för det sednare sanns dock onekligen ell aktningsvärd bevekelsegrund uti deras starkå känsla för frihet och nationel sjelsständighet en känsla, som vi icke hafva någon rattighet hvarken att bele eller nedsvärta, då den ars fullt befogad genom Sveriges en gång för allt dertill gifna uttryckliga och ovillkorliga samtycke. ijU