cHelsingfors Tidningar meddela följande korrespondens från Kaskö af den 10 Augusti: Se här ett par små episoder f.ån förra månaden. Två Nerpe jakter hade just anländt med salt, och grannar ne i närmaste sjöby varnade dem för fienden, som läg der utanföre. Men jabternas gubbar hade sig litet i näsan och svarade: vi ska visa dem hvems egeandom det är. Komne litet närmare, fingo de sigte på fienden och styrde sorskrackta på land. Den ena jakten hann lossa en del af lasten den andra intet. Gubbarne togo till fötter, med undantag af en, vid namn Jacob, som hade fått för mycket till bästa och satte sig ned på sin ki-ta vid stranden. Der måste ban med förtrytelse åse huru hans salttunnor. en i sender, kröp in i den engelsba ångaren. Men när fienden ännu på köpet amande bans tömda jakt, kunde gubben ej längre styra sin ifver, utan kraflade sig i sin båt och rodde vii ångaren för att prote-tera i civilisationens namn. Kommen till sidan af fartyget såg han fyra gevärsmynningar riktas emot sig: i förskräckelsen kastade ban sig ratlå:g ned uti båten, och denna syn hade en så förunderlig verkan, at han på stunden blef spiknykter. Detta lärer ha väckt briternas medömkan, ty de upptogo honom på fartyzet och gåfvo honom ett glas grosg. Gubben Jakob fick deraf ånyo ett märkvärdigt kurage och förklarade att han utav omständigheter ville hafva sitt salt tillbaka. Tag det., svarade chefen och klappade honom på axeln. Men hvarmed taga det, när jakten stod i ljusan låga! Misslynt och tombändt skickades gubben i land. — Den 29 Juli e. m. ankrade en ångare nära Långviken vid Norrnäs och utsände en bemannad slup, för att taga en bonden Johan Nygård tillhörig jakt, som dagen förut hemkommit och ännu ej hunnit lossa. Ny gärd sände till byn efter bjelp, man laddade sina skjälbössor, och Norroäs bönder rusade mangranot till stranden, När den siendiliea slup, som redan var jakten på tva bösshåll nära, såg denna lormande hop, vände den för-igtigtvis om. — Den parlamentär, som den 25 Juli närmade sig Christinestad och landsatte två tagne fiskare från Hvittisbofjärd, lärer, efter mottagandet af proklamationen om parlamentarer, ba pekat på militären och batterierna samt frågat om han tryggt kunde vända om; hvartill svarades ja.