Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1855, sida 2

rigtad, med högra flathanden, med tummen och pekfingret stryker man buken och sidorna sakta nedåt från bröstet met analöppninsen. Är rommen mogen så rinner den ut och faller i kärlet, man förnyar strykningen tills all rommen utrunnit; gör den motstånd så är den ej mogen, och då bör man låta fisken gå i en sump, innan man ånyo försöker. Sedan rommen fallit i kärlet och der ligger utspridd på bottnen, tager man mjölkfisken och förfar på samma sätt, då mjölken rinner ut som tjock grädda och upplöser sig i vattnet, hvari man sedan rörer litet, för att mjölken skall komma i beröring med alla romkornen. Efter några minuter äro dessa befruktade. Sedan detta skett böra de läggas i en passande behållare, som är nedsatt i vatten, der de förblifva för att utkläckas. Som vi sett brukade Jacobi dertill en traholk, Rämy och Gåhin begagnade sig i början af en fyrkantig trälåda, MHaxo p. 54), men sedan nyttjade de en rund ask af förtent jernbleck af omkring 6 tums diameter och 31 tums höjd, på sidorna och locket genomborrad med små runda hål; andra ha gifvit den en annan form och några sköla ha begagnat dertill af videspön gjorda korgar, som nedsänkas i vattnet. Sedan ungarna blifvit utkläckta, förblifva de i behållaren tills magblåsan försvunnit, hvarester de börja söka sig föda i vattnet. Man utslapper dem då. Man har föreslagit att för lax och forellungar skaffa grodrom till föda. Man bör då, för sådant ändamål, plantera ätliga grodan (Rana esculenta Skand. F:na 3 sid. 88), ty vår vanliga groda (Rana temporaria F:na 78) leker så tidigt alt dess ungar redan äro temligen stora, innan laxoch forellrommen utkläckes. (Forts.) NNE Ts Lat A