Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1855, sida 2

bokhållare väckt dem alla med yxhugg och knifhugg så att skepparen blifvit mördad; de 2:ne andra mannen hafva på ett underbart sätt undkommit och räddat sig, men så illa handterade, att det är fråga om lifvet. Mördaren, som tillegnat sig flere fickur och penningar, har lyckats rymma innan hjelp tillkommit. Någon uppgift på hans klädsel kan jag ej gifva. han har kortklippt svart hår och finare stöflor med sidlappar. Anbålles om efterlysning. Nyqvarn i Österåkers socken den 8 Sept. 1855. IJ. P. Wässman, vice länsman. Sednare inkom från landshöfdingeembetet till poliskammaren ett af vede börande kronolänsman med slere undertecknadt besigtningsbevis, hvaraf inhemtades att Westerberg funnits liggande död, blodig, i kajutan å storbåten. med ett å venstra sidan af hufvudet nära örat befintligt yrhogg så djupt, att halsbenet var synligt; venstra knäet och öfverbenet afhugget, magen uppskuren och inelfvorna synliga; dessutom voro å olika delar af kroppen slera knisoch yxhugg. Westerberg åtföljande matrosen Norberg och kocksgossen Anders, hvilka båda blefvo införde å lararestet i Norrtelje, hafva, den förre ett djupt knifshugg bak i halsen och å venstra handen, samt ett djupt yxhugg å högra öfverbenet och ett likadant å hufvudet; den senare var tillfogad fem husg. Vidare rapporterades till poliskammaren, att skepparen Matts Wickström från Häfverö socken dagen före mordet legat med sin jakt sida om sida med den mördade skepparen Westerbergs båt uti Stadsgårdshamnen; vid hvilket tellsäle till Wickström om bord kommit en mansperson lång till vexten med ljust kortklippt hår, klädd i ljus öfverrock, mörk underrock, hvitrandig vest och gammal runamössa samt arhållit aft få medfölja honom till skärgården; men då Wickström härtill nekat, hade samma person gått ombord hos Westerherg och fredags morgon d. 7 Sept. honom medföljt. Wecrterberg sades bland annat haft i sin kajuta 1300 å 1400 rdr rgs, som han uppburit för sörsåld ved. Polismästaren hade emellertid straxt efter den första rapportens ankomst onbesollt polispersonalen alt verkställa de mest sorgfälliga efterspaningar och fästa noggrann uppmärksamhet på misstänkte versoner, som sjö eller landvägen ankomme från Waxholmsbället. Efterspaningarne bedrefvos med den framgång, att polisen redan Måudagen den 10 dennes lyckats gripa och i häkte inmana en person, som man med så so st som full visshet kan antaga vara skepparen Westerbergs mördare. Poliskonstaplarne Juvlander och Ö.eterlind hade nemligen efter samtal med en från Ganboda i Åkers socken till Stockholm anländ dräng, Sven Svensson, hvilken på lördags formiddag i närheten af Nyqvarn sammanträffat med en person, till klädsel och utseende uknande den för mordet misstänkte, tyckt sig igenkänna en under sommarmånaderne vid fabrikör Sjöbergs faktori å Kungsholmen anställd arbetare Carl Larsson. Sedan någon tid skiljd siåa namnde befattning, hade Larsson, enligt hvad poliskonstaplarne börde, uppehållit sig utan stadig tjenst och bustad, hvarföre endast hopp om hans aotraffande fanns, om det lyckades dem få fatt en qvinsperson. med hvilken Larsson lefvat på förtrolig fot. Om denna visste man att hon tidtals uppehöll sig hos en i huset no 8 vid Murkbron boende qvinna, ,Bond-Anna kallad, till hvilken ock poliskonstaplarne ställde sina steg. Der uppehöll sig också Larsson, hvilken genast togs i förvar och affördes till poliskammaren, sedan vid i rummet företagen visitatien påträffats 193 rdr 16 sk. bko, hvilka Larsson sade vara sig tillhöriga. Vid det med Larsson hallna första polisförhöret, dervid icke allenast tvnne matroser intygade ott Larsson vore den, som från staden medsölj Westerberg, utan ock drängen Svensson såsom alldeles säkert förklarade, att dt varit Larsson, med hvilken han sammantråffat å Lördagsmorgonen, förnekade dock Larsson att han ens under tiden då mordet föröfvades och ulls han greps varit från staden. Hans känslolösa råhet kunde ej ens bringas i forlägenhet då den af honom pånasda klockan igenbändes notva varit den mör: dades. För åthomsten af de påträffade peaningarne kunde Larsson ej nöjaktigt redogöra, lika litet som för dem han begagnat till att samma dag han blef gripen förskaffa sig helt och hållet ny drägt. På Söndagen hade Larsson ännu varit iklädd samma drägt som han haft då han gått ombord hos Westerberg, med undantag dock af den ljusa öfverrocken, som han undangömt. Larsson, som förut gjort sig känd såsom en våldsam och för allmänna säkerheten vådlig person, har sedn re undergatt ett nytt poli förhör, men med ökad kolliotodighet fortsatt att sorneka all kan edom om mordet, e uru han öfverbevisades att hafva innehaft ännu ett silfversickur, hvilket den mördade kort före afresan mottagit för att aflemna till en å Häfverö boende person. Alt detta nekan:e dock ej i längden tjenar till vågot, är under sådane omständigheter tydligt; resultatet af undersökningen skall utan tvifvel blifva det, att nidingen betordras till välförtjent straff.