Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1855, sida 1

Det enda. jag kan anbesalla er, är, att ej vara alltför ifrig i edra bemödanden. Då don Patricio kommit hem, lemnade han hästens tyglar åt den gamle negern, som gjorde tredubbel tjenst i huset: han var portvaktare, stolldråang och kusk. Hotellet, der den gamle tjenaren med det svarta skinnet höll vakt vid ingången, tillhörde en markisinna af framskriden ålder, hvars man ruinerat henne genom att sätta händer fulla af guld på ett enda kort. Markisinnan var nu bragt till en tarflig utkomst, och den goda damen var nödsakad uthyra den delen af sitt rymliga hus, som vette mot gatan, till främmande. Hon låtsade, som om hon alld les icke kände sina hyresgäster, och undvek dem på ett mycket assekteradt sätt: hennes sårade fåfånga var grunden till hennes harm emot hyresgästerna, som gåfvo henne medel till bergning. Hvar dag såg man henne sitta på en kanapå midt i en ofantligt stor sal, som på tvenne sidor var försedd med väggar af glas. igenom hvilka ögat möttes af de praktfullaste blommor, emellan hvilka en svarm af brokiga kol.bri fladdrade. På gårdsmurarne hade infödda målare gjort utkast till djerfva frescomålningar, som föreställde fantastiska landskaper, pelargångar i perspektiv och scener ur helgonens