Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1855, sida 1

sig en peruanskas uppmärksamhet, som var af ringa stånd, och hvars försummade uppfostran och lättsinnighet munken så öppenhjertigt hade tillstått. Om emellertid don Patricios stolthet var honom ett värn emot låga frestelser, så blef å andra sidan hans nyfikenhet väckt för denna unga romantiska och djerfva flicka, som, utan att känna honom, tycktes binda sig vid hans fjät och förfölja honom med en tillgifvenhet, för hvilken hon ej sjelf gjort sig reda. I tankarna jemförde han dessa naturliga och fria seder med sitt sosterlands enkla och rena; hans gamla moders ärevördisa anblick, hans unga systers englaansigte framträdde så starkt för honom, att han rodnade. Men emot hans vilja framstod också en annan bild: det var den unga limarinskan, som han ännu ej sett, och af hvilken han likväl ej kunde låta bli att bilda sig ett angenämt porträtt. Omsider förjagade han dessa stridiga tankar, som begynte att förvirra honom, och tackade don Gregorio hjortligen för hans råd. Då de skiljdes åt, tryckte han hans hand och sade: — Var helt lugn! jag skall nog hjelpa er med att föra henne tillbaka på den rätta vägen. ö — Förträfflige unge man, svarade presten, jag tviflar ingalunda på edra goda assigter.