slera motsägelser. Följande meddelas temli gen öfverensstämmande af de olika referenterna. Kejsaren skulle den 8 dennes besöka italienska operan, der den berömda sångerskan Ristori för sista gången denna säsong skulle uppträda i Maria Stuarts rol. Nar klockan var ungesar 1 quart öfver 8 anlände vid ingången till teatern en hofvagn, i hvilken sufo ett par damer af kejsarinnans hofstat och en kejserlig kammarherre. En individ, som en stund väntat på trottoaren midtemot, sprang då fram och aflossade i sådan brådska, att han ej ens gaf sig tid att sigta, 2:ne puffertar emot vagnen, i hvilken han trodde kejsaren sitta. Ingen annan skada skedde, än att en vagns ruta krossades. Stadssergeanter och polisagenter kastade sig ögonblickligen öfver gerningsmannen och arresterade honom. Fem minuter senare anlände kejsaren i en vagn, lika med den första. Underrättelsen hade under tiden hunnit sprida sig i quarteret, så att — en mängd menniskor samlats på stället, hvilka genom lifliga lesverop betygade sin afsky för brottet och sina sympathier för kejsaren. Äfven i teatern, der kejsaren blott uppehöll sig under en akt, förmodligen emedan han ville skynda hem för att lugna kejsarinnan, helsades han med stormande yttringar af deltagande, och sådana följde honom också under hemvägen till slottet. Gerningen har bland alla klasser väckt afsky och ogillande. Uppgifterna rörande gerningsmannens stånd och förra öden variera betydligt. Så mycket är säkert, att hans namn är Bellamare, att han är en helt ung man (omkring 20 år) och för deltagande i Decemberoroligheterna 1851 setat i statssangelset på Belleisle och derisrån nyligen utsluppit, antingen till följe af en benådning eller efter utståndet straff. Till yrket lär han, liksom Pianori, vara skomakare. Att han, såsom det i de första depescherna uppgafs, äfven skulle vara Italienare, synes deremot ej vara sannt. Han skildras såsom blond, med ett långt skägg. Monitören säger i sin korta berättelse om attentatet, att individen som foröfvat detsamma, snarare synes vara en galning än en mördare. Denna åsigt har, såsom depeschen i går gaf vid handen, ock gjort sig gällande hos hans domare. Den 10 aflossades glädjesalvor i invalidhotellet uti Paris och på aftonen var hela staden illuminerad med anledning af Sebastopols fall. DANMARK. I landsthingets möte d. 11 dennes företogs första behandlingen af utkast till riksdagens beslut om att grundlagsbestammelsen af d. 29 Aug. 1855 skall träda i kraft samtidigt med helstatsförfattningen. Med 36 röster emot 8 beslöts sakens åfvergång till 2:dra behandlingen. Enligt folkthinget delgifna upplysningar hoppas regeringen vid nästa lagtima riksdag kunna framlägga ett bestämdt förslag beträffande jutska jernbanan. Rörande den projekterade undervattens-telegras-sörbindelsen emellan Jutland och England hade man deremot ofortösvadt att förvänta bestämda meddelanden af regeringen. SCHWEIZ kurtiseras nu af Ryssland, som alltsedan de liberale fingo öfverhanden öfver -Sonderbundarne visat sig så onådigt emot detta land att dess gesandt hos republiken ej fått bo inom dennas landamären. Denna gesandt, baron Kridener, en son till den celebra damen af samma namn, har nu återvändt till Bern och, vid sitt första officiella företräde hos edsförbundets president, högligen losordat Schweiz för dess stränga iakttagande af neutraliteten under nu pågående krig. ÖSTERRIKE. Det är redan ett par veckor sedan, ungefär vid den tid som Ryssarnes aktier på Krim började märkbart försämras som rykten spriddes från Wien, att Ryssland der gjort försök att, genom Österrikes bemedling, få inleda nya fredsunderhandlingar. Vi lånade i början, vi få erkänna det, dessa rykten ej någon synnerlig uppmärksamhet, emedan vi ej ansågo dem deraf förtjente. Nu hafva de dock så ofta upprepats, att det verkligen synes som om någon sanning för dem låge till grund. Dessa försök, skrifver imellertid en Wienerkorrespondent i Lnd. belge, skulle helt och hållet ega en konfidentiel karakter, d. v. 8. bedrisvas i största hemlighet, samt för öfrigt ej hafva rönt något gynnsamt emottagande från Vestmakternas sida. Har detta, såsom allt skäl är att tro, varit fallet före Sebastopols fall, lära väl vestmakterna efter denna stora fördel vara ännu mycket mindre benägna att