Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1855, sida 1

— — ———————— låta sig så förtroligt med en srämmande; men under ponchon behöfde han ej iakttaga etikettens reglor så strängt i hans sällskap. Sedan han yttrat ett par ord om sina resor i Europa, begynte den peruanske presten att tala om landets märkvärdigheter. Han gjorde den unge ossicern uppmärksam på en vacker tasla i klostret Desemparados, hvilken förmenades vara af Murillo: han tillbjöd sig att ledsaga honom på utflykter, hvilka han ej borde sorsumma att göra, till Solens tempel och Incaernes grafvar. Då de omsider skiljdes åt, gaf domherren don Gregorio sin adress åt don Patricio, som äfvenledes gaf honom sitt kort. Den unge officern försummade ej, så snart han kom hem, att uppteckna i sin annotationsbok alla de skönheter och märkvärdigher, som han skulle bese i Lima och dess nejder. Han spetsade sina blyertspennor och lagade sitt alI bum i ordning; han iståndsatte lådorna, i hvilka han ville spetsa de lysande sommarfoglar, som han sett sladdra på tradgårdsmurarne. Fregatten, ombord på hvilken han tjente, låg denna gång i Guyaquil; han väntade den icke förrän om sex veckor. Det var således fyrtifem da gars permission, som han kunde använda, helt och hållet efter egen smak.