Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1855, sida 1

Bataljen vid Tschernaja, strategiskt bedömd. Journal des Debats innehåller följande strategiska artikel öfver Tschernajaslaget: Man kan nu med fullkomlig sakkännedom bedöma slagtningen vid Tschernaja, sedan man läst de tre generalerna Pelissiers, Lamarmoras och Gortschakoffs rapporter. Om man begagnar den ryske generalens berättelse, för att kontrollera de båda öfriga, framträda slagtningens faser med största tydlighet för själens öga. Vi behöfva ej upprepa enskiltheterna, som enhvar redan läst. Vi vilja kasta en blick öfver det hela, för att bedöma de tre generalernas respektiva operationer och erfara, om ödet var rättvist, när det förlånade de allierade segern. Har general Gortschakoff utfört det stora angrepp, som låg i hans plan, med hela den dertill erforderliga krastansträngningen? Hafva våra generaler tillbakakastat honom med kraft och skicklighet? Saken, såsom den passerat, svarar för sig sjelf. Om våra generaler för segern hade haft att tacka de oförutsedda händelser, som stundom inträffa i krig, skulle vi varit opartiske nog att erkänna det. Men sanningen, sådan den framträder ur fakta, är den, att de ej begått något fel; att de, plötsligt angripne i sina läger, ej blefvo öfverraskade, och att deras dispositioner i det afgörande ögonblicket träffades med lika stor insigt som snabbhet. I annat fall och utan våra soldaters fasthet, skulle Gortschakoff segrat, ty hans anfall var väl anlagdt; men han sjelf blef ej trogen sin plan, och bans soldater visade blott en snart öfvergående entusiasm. Han skjuter skulden på general Read, såsom man ser af hans rapport. Vi skola snart närmare belysa denna punkt. Först och främst må vi med några ord erinra om stridplatsens naturbeskaflenhet. Slagsaltet sträcker sig längs venstra stranden af Tschernaja öfver området mellan denna ström, platåen framför Sebastopol, på hvilken belagringsarmen kamperar, samt Sebastopols höjderna. Floden kan vid denna ärstid passeras på slera ställen, men på vår sida drager sig, parallelt med dess lopp, ännu ett hinder, nemligen afloppskanalen, hvars bestämmelse är att föra strömmens vatten till Sebastopol. Vår högra sida är besatt af Sardinarne på punkterna Tschorgun och Karlowska (Hasfortberget); på yttersta högra flygeln står den turkiska divisionen i Alsu; på samma sida vid mynningen af Baidardalen lägrar vårt artilleri. I centern midtemot Traktirbron höjer sig en kulle, besatt af en fransk division; på yttersta venstra flygeln står ännu en division på en annan kulle, vid hvars fot den från Sebastopol till Mackenzie ledande vägen drager förbi. Dessa kullar kallas Fedjuschinbergen. Längre bakom står en så kallad reservbrigad. Tvenne andra divisioner al observationsarmåen stå på Sebastopolsplatåens sluttningar. Såsom bekant hafva de båda sistnämnde divisionerna ej deltagit i drabbningen. Ryska rapporten är origtig, der den talar om inträffade förstärkningar och öfverlägsna krafter på vår sida. Reservdivisionerna fingo visserligen ordres, men slaget var redan vunnet, när de lemnade lägret. De hos den i striden stupade general Read funna instruktionerna och de ställen i ryska rapporten, hvarest talas om Tschorgun och Hasfortberget, sprida ljus öfver furst Gortscha kesss plan. Han ämnade krossa vår högra flygel (sardinska korpsen), samt taga Tschorgun och Hasfort, för att afskära Turkarne och vår kavalleridivision. Denna operation var anförtrodd åt general Liprandi. I centern och på venstra sidan af vår linie skulle generalerna Read och Uschakoff taga och besätta Fedjuschinbergen, ty de hade ordres att genast förskansa sig derstädes. Generalen en chef behöll en armkkorps såsom reserv. Man har funnit det ganska besynnerligt, att ej ett stort — — —