Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1855, sida 1

utfall frän Sebastopol understödde hans operation vid Tschernsja. En diversion af detta slag var så strängt anbefalld af krigskonstens första grundreglor, att man med visshet kan antaga en sådan hafva legat i furst Gortschakoffs plar. Såsnart hans gencraler intagit de stora kullarne, ämnade han utan tvifvel medelst ett förut astaladt tecken gifva ordres till utfallet. Om så skett, skulle våra reserver på Sebastopolsplatåen nödgats qvarstanna der, för att understödja belägringstrupperna. Generalen en chef ämnade derpå gå öfver Tschernaja och angripa platåen med 80,000 man, medan 30—40, 000 man, utstormande från Sebastopol, skulle kasta sig öfver belagringstrupperna. I händelse af framgång hade de stora armeringarne på våra batterier svafvat i fara, sambandet med Balaklava blifvit afskuret och vi i vår front och rygg haft en dubbel, ganska allvarsam slagtning. Detta måste hafva varit den ryske öfverbefälhafvarens och hans krigsråds plan, ty man bör alltid antaga, att fienden förstår sin sak. Man vet hvad som skedde. Sardinska korpsen försvarade sina först angripna positioner vid Tschorgun med sådan kraft och fasthet, att general Liprandi ej kunde framrycka vidare på vår högra flygel. Det ena af Fedjuschinberget bestegs tappert af general Reads trupper, som tillochmed några ögonblick innehade ett på höjden uppfördt batteri. Men komne till grannskapet af franska lägret blefvo de på denna sluttning bragte i största förvirring och tillbakakastade till Tschernaja. Detsamma egde rum på den andra, af general Uschakoff angripna kullen. Annu en gång förde i striden af sina officerare och återigen drifne från Traktirbron vid kanalens branta strand ned iströmbädden och dess djup, krossades Ryssarne af artilleriet ooh ledo här fruktansvärd förlust. De hade börjat sitt angrepp vid daggrynningen, gynnade af tjock dimma; de voro försedde med bjelkar och provisoriska broar, för att dermed komma öfver kanalen; man hade slutligen sagt dem, att Fransmännen, som just firat sin kejsares namnsdag, skulle vara uttröttade af den sistförslutna dagens orgier. Det är ganska sannolikt, att denna tanke ej var främmande för beslutet att anfalla Fransmännen efter Napoleonsdagen. — Enär vi här blott ville i ett sammandrag framställa stridens allmänna utveckling, kunna vi ej inlåta oss på dess detaljer och den andel i densamma, som tillkommer enhvar af våra generaler. Vi öfvergå nu till den omständighet, att general Gortschakoff, oaktadt han tillstår sitt nederlag, likväl bemödar sig att förklara det till fördel för sin stridsplan. Emedan striden blott räckte 3 till 4 timmar och Ryssarnes nederlag således hastigt afgjordes, påstår han sig blott hafva velat anställa en rekognoscering, för att förskaffa sig visshet angående de af våra trupper intagne positionerna vid Tschernaja. Detta är destomindre tillförlitligt, som man från Mackenziehöjderna har en ganska god utsigt öfver franska lagret. Man företager dessutom aldrig någon rekognoscering med tvenne hela armekorpser. Han tillstår för öfrigt, att två förstärkningsdivisioner, äfvensom Kurskiska guvernementets miliskorps under general Belutschews befäl hade förenat sig med hans styrka; han kände sig derför tillräckligt stark att företaga något, och detta bestämde honom att allvarligt försöka en stor anfallsoperation. Huru kan han tala om blott en rekognoscering, sedan han gifvit general Read befallning att besätta Fedjuschinbergen och förskansa sig derstädes? Om man förskansar sig någonstades, sker det ej, för att rekognoscera stället utan bibehålla det. Vi hafva redan ofvanför nämnt, att furst Gortschakoff kastar hela skulden till sin motgång på 3:dje armekorpsens chef, general Read, som är död och ej kan försvara sig. Enligt öfverbefälhafvarens påstående skulle general Read placera ett talrikt artilleri framför Trak— — — — ——