Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1855, sida 1

Den 6 September. De sednaste dagarnes nistoria har lemnat oss ett nytt ölvertygande bevis derpå, att den väldigaste verldsmakt, som någonsin existerat, det katolska prestherradömet, sett sin gyllene tid oåterkalleligt försvunnen. För några ärhundraden sedan kunde ännu en dödlig, som genom intriger, slumpen eller sitt snille vunnit den usurperade titeln af Kristi ståthållare, beherrska konungar och folk, tvinga de förre att nedlägga sina kronor och öfver de sednare slunga förbannelser, som stängde templens dörrar och beröfvade menigheterna religionens tröst. Roms biskop höll i sina händer trådarpe till det konstfulia nät, i hvilket en stor del af verlden var insnärja; han var herre öfver alla samveten och den enskiltes mest enskilta handlingar. Det var en oerhörd mekt, mot hvilken de romerska imperatorernas blott liknade en skugga, en makt, hvars uppkomst och tillvaro fylla betraktaren med förvåning, och hvars möjlighet skulle betviflats, om den ej vore ett historiskt faktum. Samma förhållanden, som i Sverige för tre hundra år sedan drefvo Wasaättens stiftare att med kraftig hand genomföra den redan i sinnena förberedda reformationen, bafva i Spanien och Sardinien nödgat regeringarne och de respektiva nationernas lagstiftande församlingar att vidtaga åtgärder, som af -den helige Fadern betraktats såsom siendiliga mot honom och romerska kyrkan. En tryckande financiel ställning gaf Sardinien anledning att indraga en mängd af de kloster, hvilka såsom tillhåll för lattingar och oduglingar sögo nationens märg;