Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1855, sida 1

at alla klasser, som vid deras ankomst. Straxt efter kl. 10 lemnade drottningen uti en öppen, af 4 hvita skymlar dragen vagn, St, Cloud och begaf sig till Tuilerierna. Drottningen, kejsarinnan, kejsaren och prins Albertforo i denna vagn. I de andra vagnarne följde prinsen af Wales, prinsessan Alice, earlen af Clarendon, markiserna af Breadalbane och Abercorn och andra ädlingar ur ätsöljet, äfvensom öfverste Fleury. I Tuilerierna uppehöll sig drottningen blott så länge, som nödigt var att byta om hästar och vagnar, ty afresan skulle ske med större ståt än ankomsten. I spetsen för tåget, som begaf sig från Tuilerierna genom Rue Rivoli och Rue Castiglione, öfver Vendome-platsen genom Rue de la Paix och Boulevarderna till jernvägen, befann sig en squadron guider i galauniform; sedan kommo sex vagnar i hvilka sutto prins Napoleon samt damerna och herrarne vid engelska och franska hofven. Bakom dem kom en afdelning af hundragardet i sin praktfulla uniform och sedan sågs en förgyld statsvagn, dragen af 8 skymlar. Det långt nedräckande spegelglaset tillät att ganska väl se drottningen, som satt längst upp till höger; bredvid henne satt hennes dotter, prinsessan Alice, och midt emot dem begge kejsaren och prins Albert. Kejsarinnan hade redan i Tuilerierna tagit afsked af sina gäster. Drottningen bar en hvit hatt, en hvit mantilj och en skottsk rutig sidenklädning. Kejsaren var i generallöjtnantsoch prins Alberti engelsk marskalksuniform. Drottningens vagn följdes af en utomordentligt lysande generalstab, i hvilkenknappt saknades en enda af de i Paris närvarande generaler. Hela vägen ända till jernbanan var festligt smyckad och vid drottningens ankomst stod äfven denna gång hufvud vid hufvud, så vidt utrymmet räckte, för att säga henne sarväl. Denna gången var jernvägsgårdens förgård icke dekorerad, men den för drottningen inrättade väntningssalen var herrligt prydd med blommor. Det inre af jernvägsgården var deremot lika så praktfullt som vid drottningens ankomst, men blomstersängarne voro förändrade och den ena bildade på mörk grund ett V af camelier, den andra ett A af dahlier. Men hvad som gaf affården ett synnerligt högtidligt utseende, var det stora antalet af herrar och damer, hvilka denna gången fått tillträde i det inre. Alla voro i full toilett, och de tjusande damerna, hvilka gjorde så rikligt bruk af sin rätt att vara nyfikne, togo sig präktigt ut. Galerierna och tribunerna voro så inrättade, att, när drottningen gick till sin vagn hon så till sägandes såg sig omgifven af blommor och vackra damer. Bland notabiliteter bemärktes här, utom marskalkerna och generalerna i staben, flera ministrar, seinepresekten Haussmann, polisprefekten Pietri, baron James Rothschild o. s. v. Drottningen emottogs under publikens lisliga helsningar af Strassburger-jernvägens direktörer. Regimentsmusik spelade God save the Queen och drottningen visade sig snart på sjelfva jernvägsgärden. General Lawoestine, pariser-nationalgardets chef, bjöd drottningen och hennes dotter hvardera en präktig bouquet, och medlemmarne af kejserliga och kungliga familjerna stego i de för dem bestämda hedersvagnar. Damerna och herrarne i åtföljet intogo sina platser i 8 andra vagnar. Drottningen vexlade ännu några ord med marskalk Vaillant, Fould, Pillault och Walewski och tog dem alla i hand. Nu stack kejsaren ut hufvudet ur vagnsfenstret och gaf Fould signalen till affärd, en pipa hördes och under de närvarandes rop satte sig tåget långsamt i rörelse. Kejsaren och prins Napoleon beledsagade de engelska gästerna till Boulogne. Drottningens besök var fortfarande gynnadt af det bästa väder, och då befolkningen vid alla tillfällen sökte att lägga sina välvilliga känslor för henne i dagen, bör vistandet i Paris hos henne hafva efterlemnat ett högst angenämt intryck. Också säges drottningen, så väl som — — E Är det måhända första gången som den